Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


53 Kungl. Maj:ts proposition nr 2. elektrisk energi skulle komma att avbrytas vid krig. Undersökningarna hava företagits huvudsakligen med hänsyn till nödvändigheten att säkerställa driften vid beredskapssjukhusens röntgenanläggningar, som i åtskilliga fall komma att anordnas i annexlokaler utanför de befintliga sjukvårdsinrättningarna (kärnsjukhusen). Anordningar för reservkrafttillförsel för drift av elektriska motorer för hissar, vattenpumpar o. d. vid kärnsjukhusen hava ansetts böra ombesörjas och bekostas av resp. sjukvårdsinrättningar. För beredskapssjukhusens vidkommande är reservkraft för belysningsändamål i allmänhet icke erforderlig, eftersom materielnämnden anskaff.at karbidlampor såsom reservbelysning. Den företagna undersökningen har endast avsett kraftreserv för röntgenapparater. Sådan kraftreserv skulle, enligt vad undersökningen givit vid handen, kunna erhållas genom anskaffning av en omformare för en beräknad kostnad av cza 7,000 kronor. Materielnämnden uppgiver sig vidare hava från sakkunnigt håll infordrat yttrande över direktionens förslag om anskaffande av ett turboaggregat för en beräknad kostnad av 26,000 kronor. Enligt nämnda yttrande vore direktionens önskemål värt allt beaktande. Den beräknade kostnaden vore därjämte enligt yttrandet skälig. Materielnämnden förklarar sig för egen del, enär behovet av elektrisk reservkraft skulle bliva väl tillgodosett genom den av direktionen föreslagna anordningen, förorda beviljande åt kustsanatoriet av ett anslag av 26,000 kronor för anskaffande av ett turboaggregat. Byggnadsstyrelsen yttrar följande. Det synes byggnadsstyrelsen oundgängligen erforderligt att anordningar vidtagas för beredande av reservkraft för kustsanatoriets röntgenavdelning. Denna fråga skulle på billigaste sätt kunna ordnas genom installation av en likströmsväxelströmsomformare. Emot en sådan lösning har sanatoriets direktion anfört, att en befintlig likströmsturbogenerator därigenom skullebliva fullbelastad, till följd varav reservkraft för belysning och motorer komme att saknas. Då emellertid ett ackumulatorsbatteri redan finnes och belysningsinstallationerna till övervägande del lära kunna matas med såväl likström som växelström torde det, om belysningen vid driftavbrott i möjligaste mån inskränktes, vara tämligen väl sörjt för reservkraft för belysning. Vad motorerna angår förefaller det ej oundgängligen nödvändigt att sörja för reservkraft för desamma, möjligen med undantag för värmeledningscirkulationspumparna vid fall av längre avbrott än en" dag. Emellertid bör det icke bortses ifrån att sanatoriet, i den mån dess växelströmsinstallation utbygges och alternativ matning med likström försvåras eller omöjliggöres, kommer att få ett alltmer oavvisligt behov av ett växelströmsreservaggregat, utan vilket driften knappast torde kunna på ett tillfredsställande sätt upprätthållas i längden. Därest av antydda skäl ett dylikt aggregat måste anskaffas i framtiden, är det uppenbart, att någon användning för en omformare då icke längre finnes, varför ett inköp av en dylik sålunda sannolikt med tiden skulle visa sig innebära en onödig utgift. Med anledning av vad sålunda anförts får byggnadsstyrelsen, som icke har något att erinra beträffande den till 26,000 kronor angivna kostnaden för ett turboaggregat, för sin del tillstyrka, att medel anvisas för anskaffning av ett dylikt aggregat för sanatoriets räkning.