290 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. de av bekännelse snärjande frågor framställas eller löften, förespeglingar, hot eller tvångsmedel användas. Tillfälle skall, senast innan undersökningen avslutas, beredas den misstänkte att taga del av det mot honom förebragta materialet och yttra sig över detsamma samt att redan på detta stadium framföra sådan utredning, som må vara till hans förmån. Begär han viss utredning åvägabragt men avslås denna begäran, kan han göra anmälan därom hos domstolen, som äger besluta om den åtgärd, som må finnas påkallad. Den ställning, som under den förberedande undersökningen eller under rättegången angående brott tillkommer den misstänkte eller tilltalade, är noggrant reglerad. Särskilt föreslås bestämmelser, som bereda möjlighet för honom att redan under den förberedande undersökningen, innan ännu åtal anställts, erhålla biträde av försvarare. Så snart någon blivit för brott anhållen eller häktad, skall, om han det begär eller han finnes icke förmå själv behörigen utföra sin talan, offentlig, av allmänna medel gottgjord försvarare för honom förordnas. Denne skall äga utan vittne meddela sig med honom. Här må nämnas, att kommissionen föreslår en ändring i fråga om åtalsrätten. I mål, där allmän åklagare har åtalsrätt, äger målsäganden föra talan om ansvar allenast om allmän åklagare beslutat att ej anställa åtal mot den, som av målsäganden angivits för brottet, eller om allmän åklagare nedlägger av honom väckt åtal. I samband med frågan om förundersökning i brottmål står spörsmålet om straffprocessuella tvångsmedel. Även i detta hänseende innehåller förslaget utförliga bestämmelser. Beträffande de omständigheter, under vilka häktning kan ske, avviker förslaget endast föga från nu gällande regler. En med rättegångens allmänna byggnad sammanhängande förändring består däri, att häktningen endast utgör en förberedande tvångsåtgärd, vilken icke som nu samtidigt innebär åtals anställande. Nya stadganden äro föreslagna om den för häktning förberedande åtgärd, som anhållandet innebär, och förfarandet vid prövningen av häktningsfrågan är förändrat. Även om fullt tillräckliga skäl för omedelbart häktande av misstänkt person ej föreligga, utan för sådan åtgärds vidtagande ytterligare utredning är av nöden, kan likväl statsåklagare eller polismyndighet förordna om den misstänktes anhållande, därest det finnes vara av synnerlig vikt, att han tages i förvar i avvaktan på utredningens fullständigande. Polisman må i brådskande fall gripa den misstänkte men skall därefter av behörig myndighet begära beslut om hans anhållande. När någon blivit anhållen, skall anmälan därom inom viss kort tid, som föreslås till tre eller fyra dagar, göras hos rätten, varvid tillika skall överlämnas protokoll över vad dittills under den förberedande undersökningen förekommit. Rätten skall därefter så snart ske kan hålla sammanträde för behandling av frågan om den anhållne skall häktas. Endast rätten äger besluta häktning. På detta stadium av förfarandet är den förberedande undersökningen i regel ingalunda avslutad, och den tid, som härför återstår, är ytterst olika i olika fall. Å andra sidan strider det mot den föreslagna processens natur
