Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/678

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


312 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. Svea hovrätts utlåtande torde utgå från den uppfattningen, att en allmän reform tarvas och att denna i huvudsak bör genomföras i ett sammanhang. Göta hovrätt däremot håller före, att det icke låter sig göra att i ett sammanhang omdana vårt rättegångsväsen och ansluter sig till nya lagberedningens på sin tid uttalade tankegång att, sedan grundlinjerna för en reform blivit uppdragna och vunnit allmän anslutning, arbetet med dess genomförande bör äga rum genom partiella lagstiftningsåtgärder. Skånska hovrätten förordar, såsom tidigare framhållits, att reformen bör gå ut på att med bibehållande i stort sett av det nuvarande systemets huvudgrunder vidtaga jämkni11gar i de avseenden, vari detsamma brister, och anser detta arbete lämpligen böra genomföras på de partiella reformernas väg. Professorn Kallenberg finner, att bristerna i vårt rättegångsväsen ej kunna avhjälpas med smärre reformer utan att en ganska genomgripande omarbetning av processlagstiftningen erfordras. Häradshövdingföreningen uttalar som sin mening, att reformarbetet bör utföras med varsamhet och lämpligen på de partiella reformernas väg. Stadsdomarföreningen hävdar, att reformen bör inskränkas till mera partiella förbättringar. Av annan mening är advokatsamfundet, som anser bristerna i det nuvarande rättegångsväsendet vara så djupt liggande och så intimt sammanhängande, att de icke kunna bortarbetas på de partiella reformernas väg. Ett tillfredsställande rättegångsväsen - yttrar samfundet - kan vinnas endast genom en enhetlig och grundlig omarbetning av hela systemet. Lagrådet, slutligen, fäster uppmärksamheten på att här egentligen möta två spörsmål, som böra noga åtskiljas. Det ena av dessa gäller reformarbetets allmänna inriktning eller med andra ord huruvida vår nuvarande rättsskipning är behäftad med så allvarsamma brister och huruvida dessa stå i ett sådant inbördesgsammanhang, att reformarbetet måste från början inriktas på en grundlig omdaning av förfarande och organisation såsom slutmål, eller man kan äga grundad förhoppning att åstadkomma en tillfredsställande förbättring genom att ingripa på ett antal enskilda punkter. Det andra spörsmålet däremot, som får egentlig aktualitet endast om man bestämmer sig för en genomgripande reform, gäller huruvida denna bör genomföras i ett slag eller i skilda etapper, sålunda att först vidtagas förberedande åtgärder, som träda i funktion innan den allmänna reformen sättes i verket, och å andra sidan med vissa i det allmänna programmet ingående led får anstå till dess reformen i övrigt genomförts. I den förra av dessa frågor uttalar lagrådet, att utredningen bekräftat riktigheten av processkommissionens åsikt, att det är nödvändigt att gripa sig an med en allmän rättegångsreform och att försök att genom upplappning och modernisering i enskilda delar råda bot för befintliga missförhållanden äro dömda att väsentligen misslyckas och endast kunna förhala det angelägna verket.