Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/684

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


318 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. Allmänheten hade därigenom kommit att i viss mån stå främmande för hovrätlernas verksamhet, vartill jämväl bidragit dessa domstolars starkt centrala förläggning. Beträffande högsta domstolen anförde departementschefen, att dess betydelse särskilt för rättstillämpningens enhet vore allmänt erkänd men att ej heller denna domstol torde ha kunnat helt undgå de menliga verkningarna av isoleringen från den rättssökande allmänheten. Den framställning av det nuvarande domstolsväsendets förtjänster och brister, som sålunda lämnats, sammanfattade departementschefen på följande sätt: Våra underrätter ägde, främst i sin folkliga anknytning och med den rika livserfarenhet, som vore företrädd bland domstolens ledamöter, bestående förtjänster. Den nu tillämpade förhandlingsordningen vid häradsrätterna försvårade emellertid nämndens deltagande i rättsskipningen och minskadedess betydelse. Befogade anmärkningar kunde riktas jämväl mot det rådande vikariatsystemet vid häradsrätterna. Den gällande ordningen för tillsättande av rådhusrätternas ledamöter kunde icke anses trygga en god rekrytering. Allvarliga betänkligheter kunde resas mot rättsskipningen i de mindre magistratsstäderna. Överrätterna lede av allt för stark isolering och bristande folklig anknytning. F örfarandet. A Efter att ha lämnat en. historisk översikt över rättegångsförfarandets utveckling i vårt land och därvid påvisat, hurusom den ursprungliga muntliga och koncentrerade förhandlingsformen alltmer undanträngts av skriftligheten, framhöll departementschefen, att de båda systemens inbördes skiljaktighet i första hand komme till synes i det sätt, varpådomstolen tillgodogjorde sig det i rättegången förebragta materialet för sin sanningsprövning. Vid ett muntligt förhandlingssystem vore det detta material - parternas uppgifter, utsagor av vittnen och andra, som höras inför domstolen, samt domstolens egna iakttagelser - sådant det omedelbart framträdde för domstolen, som utgjorde grundvalen för dess sanningsprövning. Det muntliga systemet vore, såsom det plägade uttryckas, grundat på omedelbarhetsprincipen. I det skriftliga förhandlingssystemet vore det däremot icke detta material i och för sig utan den i skrift verkställda uppteckningen därav, som vore av betydelse. Vad som icke upptagits i domstolens protokoll lämnades vid denna prövning utan beaktande; domstolen hade varken skyldighet eller rätt att taga hänsyn därtill. Departementschefen anförde vidare: Denna principiella olikhet i utgångspunkter framträder i- all sin skärpa ide konsekvenser, vartill de båda förhandlingssystemen leda. Vid ett skriftligt forhandlingssystem är det ej någon oeftergivlig fordran, att samma domare, som övervarit själva förhandlingen inför domstolen, skola avdoma malet. êllt, vartill domstolen vid sin prövning av målet har att taga hansyn, finnes namligen återgivet i protokollet. Det är ej heller någon sallsynthet 1 var nuvaran-