Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/692

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


326 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. att den utredning, som av endera förebragtes, komme att bliva mera omfattande än som betingades av den andres ståndpunkt, eller ock att en part helt oförberett såge sig försatt i det läget, att hans utredning med hänsyn till den, som framförts av motparten, vore otillräcklig. I det förra fallet skulle ändamålslösa kostnader åläggas parterna och i det senare skulle följden bliva ett eljest onödigt uppskov med förhandlingen. I själva verket utgjorde det redan under nuvarande rättegångsförfarande en kännbar brist, att icke den egentliga rättsförhandlingen föreginges av någon förberedande förhandling mellan parterna, varigenom stridigheterna dem emellan kunde klarläggas. Parterna komme nu ofta till domstolen okunniga om varandras ställning till saken.. Det låge i öppen dag, att detta förhållande medförde stora olägenheter i riktning av rättegångens uttänjande genom ideliga uppskov. Dessa olägenheter skulle vid ett koncentrerat förfarande stegras till ett avgjort hinder för varje ordnad förhandling. Den egentliga rättsförhandlingen, huvudförhandlingen, borde alltså för att syftet med densamma skulle kunna vinnas föregås av en förberedande förhandling eller s. k. förberedelse. Beträffande förberedelsen anförde departementschefen vidare: Förberedelsens ändamål är, såsom redan antytts, icke att utgöra en del av själva rättsförhandlingen utan att skapa förutsättningar för dennas koncentration genom ett närmare klarläggande av parternas ståndpunkter, deras angrepps- och försvarsmedel. Lämpligast är, att denna förberedelse försiggår inför och under ledning av en opartisk person. Då förberedelsen icke ingår som ett led i själva rättsförhandlingen, synes det icke vara nödvändigt, att domstolen som sådan ålägges denna uppgift. Vid förberedelsen bör till en början käranden lämna motparten en redogörelse för sina yrkanden och de faktiska omständigheter, på vilka varje särskilt yrkande stöder sig. Svaranden har därefter att angiva, huruvida och på vilken grund yrkandet av honom bestrides. Är sålunda fråga om klander av en redovisning, som omfattar olika poster, genomgås varje post och parterna lämnas tillfälle att uttala sig därom. På detta sätt utskiljes vad mellan parterna är ostridigt från de egentliga tvistepunkterna. Vad de sistnämnda angår återstår därefter frågan om de bevis, envar har att åberopa, och vad han avser att styrka med varje bevismedel. Jämväl härom åligger det parterna att meddela upplysningar. För part, som åsidosätter sin skyldighet härutinnan, bör stadgas som påföljd att han - även för det fall, att han vinner målet - har att vidkännas och alltså jämväl ersätta motparten de kostnader, som vållas av hans underlåtenhet t. ex. genom ett därav föranlett uppskov med rättsförhandlingen. - Det är utan vidare uppenbart, vilken lättnad en förberedelse, anordnad på sätt nu antytts, innebär för parterna. Ett tillfälle erbjudersig darjamte för domaren att på ett tidigt stadium av tvisten söka sammanjanika parternas ståndpunkter, avlägsna förekommande missförstånd och sa bringa saken till förlikning. Särskilt för en part, som personligen utför sin talan, torde förberedelsen vara av stort värde. Det är nämligen att vänta, att domaren, med bibehållande av sin opartiska ställning, härvid genom lämplig handledning sörjer för att parten sättes i stånd att bevaka sin talan. - Då med förberedelsen icke avses, att den skall ersätta rättsförhandlingen eller någon del av denna, bör något upptagande av ovittnesbevisning vid densamma i regel icke förekomma. Ej heller bor något avgorande av målet