Kungl. Maj¿ts proposition nr 2. 59 [12.] 6 a. Civilt luftskydd: Besiktning av vissa motorfordon, reservationsanslag. I skrivelse den 27 september 1941 har luftskyddsinspektionen till behandling upptagit frågan om upprätthållandet av nödig beredskap i fråga om de för luftskyddsändamål erforderliga motorfordonen. Inspektionen framhåller inledningsvis i sin skrivelse, att för luftskyddets behov erfordrades som regel dels lastbilar, avsedda för transport av manskap och materiel tillhörande brand-, sjukvårds-, röjnings- och gasskyddstjänsten m. fl. tjänstegrenar, dels personbilar, avsedda för allmänna luftskyddets ledning, ordningstjänsten, läkarambulanser m. m., dels ock bilar för blockledarnas transportbehov. Bland annat på grund av att ett så betydande antal bilar uttagits för militära ändamål hade luftskyddets behov av motorfordon i stor utsträckning måst täckas bland bilar framställda år 1936 eller tidigare. I stor utsträckning vore de i luftskyddsplanerna ingående motorfordonen avregistrerade. Bilarnas relativt höga ålder nödvändiggjorde, att reparationsfrågan ägnades nödig uppmärksamhet, varjämte det vore av största vikt, att sådana förberedelser blivit träffade, att de avregistrerade fordonen tillräckligt snabbt kunde göras funktionsdugliga. Erfarenheten hade givit vid handen, att de avregistrerade bilarna över lag vore i sådant skick, att tämligen tidsödande arbeten erfordrades för att sätta dem i stånd. Vid rådande beredskapsgrad lii gällde, att en tredjedel av luftskyddet inom 12 timmar skulle kunna intaga full beredskap och att inom 36 timmar luftskyddet i sin helhet skulle kunna vara i funktion. Såvitt de gjorda erfarenheterna gåve vid handen torde upprätthållandet av dessa krav påfordra en effektivisering av beredskapen i vad den avsåge motorfordonen. Inspektionen hade för avsikt att lämna luftskyddscheferna vissa direktiv av innebörd att viss fortlöpande kontroll skulle utövas över de uttagna motorfordonen. Därvid måste beaktas, att fordonen ständigt måste vara så utrustade och i övrigt vårdas så, att de på tillräckligt kort tid kunde tagas i bruk för avsett ändamål. Härför syntes i första hand erforderligt l att samtliga uttagna fordon besiktigades, varvid iakttagna brister tillrättades eller, där så icke lämpligen kunde ske, fordonen utbyttes mot andra, att ägarna till fordonen anmodades att ofördröjligen underrätta luftskyddschefen rörande varje förändring av betydelse i fråga om de uttagna fordonens beskaffenhet etc. (t. ex. byte av ägare, försäljning av ringar eller andra tillbehör, skada som uppkommit genom brand, m. m.), att luftskyddschefen på lämpligt sätt sörjde för att laddade batterier ständigt stode till förfogande (antingen genom att de till bilarna hörande batterierna inlämnades till förvaring å laddningsstation eller på annat sätt t. ex. genom avtal med batterifirma), samt att de uttagna fordonen genom luftskyddschefens försorg tid efter annan underkastades kontroll (eventuellt i form av stickprov eller i samband med luftskyddsövningar) rörande deras funktionsduglighet. Inspektionen framhåller vidare, att vidtagandet av dessa åtgärder ofrånkomligen medförde vissa kostnader. Då rekvisitionsförfarande icke lämpligen syntes kunna ifrågakomma i dylika fall, torde emellertid medel för be
