Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/720

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


354 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. jämväl i de medelsvåra brottmålen, kunde vara mera tveksamt. Vi besvarandet av denna fråga borde uppenbarligen komma i betraktande andra omständigheter av organisatorisk art, såsom statsåklagarnas arbetsbelastning, hovrättens arbetsindelning och dylikt. Departementschefen anförde vidare, att då åtal i hovrätt skulle fullföljas av annan än statsåklagare, härför erfordrades särskilda, i hovrätten anställda åklagare. I fråga om dessa hade föreslagits, att i spetsen för dem skulle ställas en advokatfiskal, som ägde att utöva uppsikt och förmanskap jämväl över underrätternas åklagare. En sådan organisation skulle måhända vara nödvändig, därest åtalets utförande i hovrätt uti samtliga mål skulle ankomma -på annan än underrättsåklagaren. Valdes åter den av departementschefen förordade utvägen, att åtminstone i de grövre brottmälen låta åtalet i hovrätten bevakas av statsåklagaren, syntes organisationen bliva alltför omfattande. För sådant fall torde vara lämpligare att åt den statsåklagare, förslagsvis benämnd förste statsåklagare, som vore förlagd till hovrättsstaden, inrymma förmansställning för övriga statsåklagare under hovrätten ävensom för de åklagare, hovrättsfiskaler, som hade att utföra åklagartalan i de mål, där ombyte av åklagare skulle äga rum. Vad angår åtalets utförande i högsta domstolen ansåg departementschefen någon förändring uppenbarligen icke böra äga rum i gällande ordning, enligt vilken fullföljdsrätt tillkommer allenast justitiekanslern och, i viss omfattning, justitieombudsmannen och militieombudsmannen. Däremot bleve förhållandena annorlunda i fråga om de mål, "i vilka talan fullföljdes av den tilltalade. I dessa mål bevakades nu åtalet i högsta domstolen av åklagaren vid underrätten. Med muntlig partsförhandling i högsta domstolen kunde denna anordning enligt departementschefens mening icke bibehållas, utan jämväl i dessa fall borde åtalet utföras av justitiekanslern, eventuellt justitieombudsmannen eller militieombudsmannen, eller någon hos honom anställd, därtill behörig tjänsteman. Justitiekanslern borde intaga ställningen av åklagarväsendets närmast Kungl. Maj:t högste målsman och chef. Beträffande advokatväsendet framhöll departementschefen, att i ett koncentrerat, muntligt förfarande ökade anspråk ställdes å parternas ombud. Visserligen kunde ett dylikt förfarande ej sägas giva en annan karaktär de uppgifter, som åvilade ombuden. De hade liksom nu att förbereda malens handläggning, att inför rätten förebringa det material, som huvudmannen ville åberopa, samt att framlägga sin uppfattning rörande det faktiska och rättsliga bedömandet därav. Tydligt vore emellertid, att ett koncentrerat, muntligt förfarande krävde av ombuden en sorgfällig förberedelse, fullständig överblick över processmaterialet saint förmåga att franilagga och belysa detsamma. Med hänsyn härtill vore det nödvändigt, att tillgång funnes till en kär av väl utbildade personer, vilka i sin verksamhet for den rättssökande allmänhetens betjänande ägde såväl förmåga som vilja att främja en god rättegång. Efter införande av en På ackusnfoilsk grund byggd