Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 367 borde äga möjlighet att hänföra sig till en av honom uppsatt skriftlig framställning Utskottet anslöt sig sålunda på denna punkt till departementschefens uppfattning och uttalade vidare, att kravet på muntlig förhandling naturligen ej borde hindra part att uppläsa sina yrkanden och e-] heller att åberopa skriftligt bevismaterial eller att förete handlingar, som kunde underlätta för domstolen att uppfatta saken. Vidare anförde utskottet, att med fordran på muntlighet i förfarandet sammanhängde kravet att rättsskipningen skulle vara offentlig. Grundsatsen om offentlighet i rättegången hade städse hävdats vid våra underrätter och borde alltjämt tillämpas. Offentligheten icke blott ökade rättssäkerheten, den bidroge även i hög grad -att stärka allmänhetens förtroende för rättsskipningen. En förutsättning för vinnande av en koncentrerad, muntlig förhandling vore - uttalade utskottet - att processmaterialet framlades inför den domstol, som hade att döma i målet, och att domen grundades omedelbart på det sålunda förebragta materialet. På sätt departementsehefen anfört vore det emellertid av praktiska skäl oundgängligt att göra avvikelser från omedelbarhetsprincipen. I vissa fall måste möjlighet finnas att upptaga bevisning, främst vittnesmål, utom huvudförhandlingen, eventuellt vid annan domstol, samt att därefter åberopa det vid bevisupptagningen förda protokollet såsom bevis i huvudförhandlingen. De antydda undantagen borde emellertid såsom departementschefen framhållit icke sträcka sig längre än som nödvändigt betingades av förhållandena. I fråga om protokollet framhöll utskottet, att genomförandet av grundsatserna om muntlighet och omedelbarhet vore av direkt betydelse för frågan om protokollets omfattning och innehåll. Tydligt vore, att protokollet vid huvudförhandling borde innehålla uppgifter om förfarandets yttre form och förlopp samt lämna en kort redogörelse för förhandlingens gång, återgivande framställda yrkanden, invändningar och medgivanden samt domstolens under rättegången meddelade beslut. Svårare vore att bestämma, huruvida och i vad män protokollet borde innehålla redogörelse för det övriga processmaterialet, främst utsagor av parter, vittnen och sakkunniga. Efter att ha.erinrat om de olika meningar, som i denna fråga uttalats av processklonlitrntissionen och av departementsehefen samt i vissa motioner, yttrade uts o e : Enligt utskottets mening bör stor varsamhet iakttagas vid varje ökning avprotokollets omfattning. Det kan icke undgäs, att protokollföringen - särSl-§1lt- da- det ur andra "synpunkter är önskvärt att protokollet i huvudsak fëlfdlt-151211168 redan vid forhandlingen - i viss mån verkar tynffande å h d5 D ln älägnlngen och forsvarar en verksam processledning. En vidlyftig pfotolf" ff k - " .. . Sgttaoiånie åan aveii leda till lnforande av- uppskovsvasen och därigenom - gngens ioncentration och muntlighet 1 fara. Å andra sidan får det ej forblses, att ett antecknande i protokoll av viktigt rocess t l .. 7 - - r o U p ma ena medför bety dande fördelar. barskilt 1 vidlyftigare mal kan det för domstolen
