Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/751

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 385 i särskilt fall utses person utom förslaget, som förordats av staden och enligt allmänna befordringsgrunder borde jämte de på förslaget uppsatta kunna ifrågakomma till befattningen. Den föreslagna anordningen syntes på ett lämpligt sätt trygga det statliga inflytandet på domarnas tillsättande. Vad angår förslaget om införande av nämnd i rådhusrätt uttalades i en motion, att förslaget härom syntes kunna godkännas, under förutsättning att allenast enhällig nämnd tillätes fälla utslag mot de lagfarna domarna, vare sig dessa vore ense eller av skiljaktig mening. Andra motionärer ansågo förslaget om nämnd i rådhusrätt icke böra biträdas, under det att i ytterligare en motion uttalades viss tvekan rörande behovet av sådan nämnd. För egen del avstyrkte utskottet inrättande av nämnd vid rådhusrätterna och anförde härom: Till stöd för förslaget att införa nämnd i rådhusrätterna ha inom utskottet åberopats de skäl, som ansetts i allmänhet tala för lekmäns anlitande i rättsskipningen. Sålunda har framhållits, att nämndemännen kunde antagas komma att tillföra domstolen ökad livserfarenhet och personkännedom. Deras i vissa fall friare uppfattning skulle kunna på ett lyckligt sätt komplettera ämbetsdomamas mera juridiska synpunkter, och framför allt skulle lekmännens deltagande vara ägnat att stärka den allmänna tilliten till rättsskipningen. Dessa hänsyn framträdde särskilt i fråga om brottmålen. De där förekommande spörsmålen, bland vilka bevisnings- och andra omdömesfrågor intoge ett betydande rum, lämpade sig i hög grad för lekmännens deltagande och ägde stor förmåga att fånga deras intresse. Med hänsyn till de grannlaga avgöranden, som äro förenade med straffrättsskipningen, vore det särskilt angeläget att på detta område stärka allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Mot införande av nämnd i rådhusrätterna kunna emellertid framställas vägande anmärkningar. Förutsättningarna för ett verksamt lekmannadeltagande äro avsevärt sämre i de större städerna än annorstädes i landet. Hos städernas invånare kan icke påräknas samma intresse för rättsskipningen som bland landsbygdens befolkning, och det är antagligt, att tjänstgöringen vid domstolen komme att uppfattas allenast som en betungande plikt. I motsats till häradsnämnden saknar nämnden i städerna stöd av all tradition, och det kan befaras, att den icke skulle komma att åtnjuta samma anseende och förtroende som nämnden på landsbygden. Betydande svårigheter möta, då det gäller att inordna nämnden i en kollegialt sammansatt domstol; därom vittna även de föga tillfredsställande omröstningsreglerna. Härtill kommer, att något behov att införa nämnd i städerna icke gjort sig gällande. Det torde icke kunna bestridas, att rådhusrätterna i de stader, varom nu är fråga, även i sin nuvarande sammansättning på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift och att de jämväl i stort sett omfattas av allmanhetens förtroende. Efter övervägande av nu anförda omständigheter" har utskottet ansett sig böra avstyrka inrättande av nämnd vid radhusratterna. Detta utesluter naturligen icke att i särskilda grupper av mal tlllfalle kan beredas lekmän att medverka vid rättsskipningen i stadsdomstolarna. Yid behandlingen av denna fråga synes böra undersökas, huruvida icke okade möjligheter böra skapas att i mål rörande brott, förovade av perasonern under aderton år, utnyttja den sakkunskap, som finnes inoiåi barnavardsnamnderna eller hos andra organ för ungdoms- och barnavar . Bihang till riksdagens protokoll 1942. I saml. Nr 5. 35