Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/754

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

388 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. hovrätten omedelbart upptagen vittnesbevisning. På grund av de praktiska svårigheter, som vore förbundna med nämnds medverkan i hovrätt, syntes denna emellertid allenast böra förekomma i grövre brottmål. Särskilt vid de föreslagna hovrättstingen i orterna torde det befinnas lämpligt att förstärka hovrätten med nämnd. I fråga om hovrättsnämndens inflytande syntes böra övervägas, huruvida det icke borde föreskrivas, att endast det votum, som biträddes av en enhällig nämnd, borde gälla mot den mening, som uttalades av ämbetsdomarna, dock att ämbetsdomarnas enhälliga mening borde gälla när denna vore mildare. Vid frågans behandling i riksdagen godkändes utskottets utlåtande av första kammaren, medan andra kammaren biföll reservationen. I fråga om högsta domstolen uttalade utskottet, att på sätt departementschefen framhållit, någon mera ingripande förändring i domstolens samman.- sättning icke föranleddes av rättegångsreformen. Då enligt departementschefens förslag den föredragning inför högsta domstolen, som nu ombesörjdes av revisionssekreterare, skulle i stor utsträckning ersättas av muntlig partsförhandling, bleve ett bibehållande av nedre justitierevisionen med dess nuvarande uppgifter icke erforderligt. Med den ställning utskottet intagit till frågan om förfarandet i högsta domstolen bleve läget härutinnan ett annat. För genomförande av ett förfarande enligt de av utskottet angivna riktlinjerna torde komma att erfordras tillgång till ett icke obetydligt antal revisionssekreterare. Beträffande åklagarväsendet yttrade utskottet, att de nuvarande åklagarmyndigheterna ej alltid vore vuxna de dem åvilandeuppgifterna samt att behovet av en förbättrad åklagarorganisation bleve än starkare efter genomförande av ett på moderna principer grundat brottmålsförfarande. Med hänsyn härtill syntes det angeläget, att en reform av åklagarväsendet snarast möjligt komme till stånd. Rörande riktlinjerna för detta reformarbete kunde utskottet med hänsyn till pågående utredningar för närvarande icke uttala sig. Vad angår advokatväsendet framhöll utskottet, att ehuru utskottet icke funnit sig böra förorda, att rätten att föra annans talan i någon instans begränsades till rättsbildade personer, utskottet ansåge synnerligen angeläget, att tillgång funnes till en kår av väl utbildade advokater, vilka ägde förmåga och vilja att främja en god rättsskipning. Behovet av ett gott advokatstånd bleve än starkare efter införande av ett på koncentration och muntlighet byggt förfarande. Visserligen borde, på sätt departementschefen anfört, advokatverksamheten alltjämt äga karaktär av ett fritt yrke, där det naturliga urvalet finge göra sig gällande, men möjlighet borde dock finnas för ingripande, då ett dylikt påkallades för tillgodoseende av rättsskipningens intresse. Beträffande det väckta förslaget att överflytta överexekutorsgöromålen från länsstyrelser och magistrater till de allmänna underrätterna anslöt sig ut