Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 389 skottet till vad departementschefen anfört och framhöll, att frågan om överexekutorsgöromålens handläggning icke syntes stå i det nära sammanhang med en reform av rättegångsväsendet, att den nu behövde upptagas till prövning. Utskottet anförde vidare, att de föreslagna organisatoriska förändringarna, främst begränsningen av vikariatsystemet, medtorde, att en omlaggning maste ske av utbildningsgången för de unga jurister, som ville agna sig at domarbanan. Den av departementschefen i detta hänseende skisserade planen vore emellertid icke avsedd att irmefatta någon slutgiltig lösning av spörsmålet. Redan med hänsyn härtill ansåge sig utskottet icke böra göra något närmare uttalande angående det framtida ordnandet av hithörande förhållanden. Emellertid ville utskottet framhålla, att en god utbildning och rekrytering av domarkåren vore en av de viktigaste förutsättningarna för vinnande av en god rättsskipning och att vid ett blivande reformarbete stor uppmärksamhet borde ägnas denna fråga. Med departementschefen vore utskottet ense därom, att den huvudsakliga utbildningen borde vara förlagd till underrätterna. Av värde syntes vara, att tillfälle bereddes domaraspiranterna att i större utsträckning än vad för närvarande vore fallet tjänstgöra vid städernas underdomstolar. Såsom departementschefen framhållit borde såsom ett led i utbildningen ingå viss tids tjänstgöring i hovrätt. Då enligt vad utskottet förordat referentföredragning i hovrätt skulle äga rum i större omfattning än departementschefen förutsatt, vunnes härigenom ett värdefullt tillskott till utbildningsmöjligheterna. Vid meddelande av bestämmelser rörande juristutbildningen syntes böra övervägas att såsom villkor för tjänstgöring på domarbanan uppställa kravet på färdighet i stenografi. I likhet med departementschefen ansåg utskottet, att jämväl i fråga om de ordinarie domartjänsterna en viss cirkulation mellan underrätt och överrätt borde eftersträvas. Till spörsmålet om rekryteringen av ordförande- och viceordförandeposterna i hovrätten ansåg sig utskottet dock icke böra för närvarande taga ställning. Reformens genomförande. Beträffande slutligen frågan huru den föreslagna rättegångsreformen skulle sättas i verket anslöt sig utskottet till departementschefens uttalande att med den förordade begränsningen av reformen ett successivt genomförande därav icke vore möjligt. Förfarandets olika delar sammanhängde så nära, att det skulle vara förenat med betydande svårigheter att låta någon särskild del träda i kraft för sig. Däremot syntes det vara av stor betydelse att, sedan enighet vunnits om grunderna för ett reformerat förfarande, åtgärder snarast vidtoges för att förmedla övergången till den nya ordningen. Under det att arbetet med den allmänna reformen påginge, borde därför såsom departementschefen anfört till övervägande och avgörande upptagas sådana förslag till partiella reformer, som vore ägnade att underlätta det nya rättegångsskickets införande och tillika kunde utan olägenhet inpassas i den nu be
