Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/756

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


390 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. stående ordningen. Mot departementschefens uttalande angående de frågor som i detta syfte borde upptagas till bedömande, hade utskottet intet att erinra. Re formarbetet efter riksdagsbehandlingen. Vid anmälan i statsrådet den 12 juni 1931 av riksdagens skrivelse i ämnet anförde chefen för justitiedepartementet, att såsom riksdagen framhållit arbetet med utarbetande av lagstiftning borde omedelbart igångsättas. Vid detta arbete borde de av riksdagen biträdda riktlinjerna för reformen följas. Att de nya synpunkter, som kunde framkomma under arbetets bedrivande, borde beaktas låge i sakens natur och överensstämde även med riksdagens uttalande. Enligt den uppfattning, som kommit till uttryck i propositionen och till vilken jämväl riksdagen anslutit sig, borde reformen främst avse förfarandet och den därmed sammanhängande frågan om bevisningsrätten. Med hänsyn härtill borde dessa spörsmål i första hand upptagas till behandling. Sedan Kungl. Maj:t bemyndigat departementschefen dels att tillkalla högst tre sakkunniga att inom departementet utarbeta förslag till lagbestämmelser angående rättegångsväsendet och vad därmed sammanhängde ävensom att förordna sekreterare hos de sakkunniga dels ock att utse högst åtta personer att vid arbetet tillhandagå de sakkurmiga med råd i förekommande frågor, tillkallades den 18 juni 1931 professorn, juris doktorn Th. Engströmer och hovrättsrådet, numera justitierådet P. Santesson att inom departementet utarbeta förslag till lagbestämmelser i ämnet, varjämte till sekreterare hos de sakkunniga förordnades assessorn, numera revisionssekreteraren T. Strandberg. Tillika utsågos följande personer att tillhandagå de sakkunniga med råd, nämligen presidenten K. Schlyter, borgmästaren G. Bissmark, advokaten E. Löfgren, häradshövdingen C. Arhusiander, ledamöterna av riksdagens första kammare P. Gustafsson i Benestad och E. Jonsson i Lycksele samt ledamöterna av riksdagens andra kammare riksgäldsfullmäktigen A. Lindqvist och G. Persson i Falla. På hemställan av chefen för justitiedepartementet beslöt Kungl. Maj:t den 30 september 1932, att ifrågavarande lagstiftningsarbete skulle överlämnas åt en beredning, processlagberedningen, bestående av ordförande och två ledamöter jämte sekreterare samt utsåg samtidigt till ordförande f. d. justitierådet N. Gärde, till ledamöter Engströmer och Santesson samt till sekreterare Strandberg. Vid sidan av denna beredning skulle den förut tillkallade nämnden fortfarande tillhandagå med råd i förekommande frågor. I beredningens sammansättning ägde sedermera rum den förändringen, att Kungl. Maj:t den 31 december 1934 förordnade Strandberg att med bibehållande av sin sekreterarbefattning vara ledamot i beredningen. Beredningen avgav den 29 november 1938 betänkande med förslag till rättegångsbalk jämte tillhörande motiv och bilagor (statens off. utredn. 1939: 43 och 44). Vid betänkandet fogades ett av ledamöterna i den rådgivande nämnden avgivet yttrande rörande förslaget.