400 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. Hovrätt. Hovrätternas ställning är enligt förslaget i allt väsentligt densamma som nu. Hovrättens huvuduppgift är att vara fullföljdsinstans i fråga om mål från allmän underrätt. Dessutom äro åt hovrätt anförtrodda vissa förvaltningsuppgifter beträffande de domstolar, som lyda under hovrätten. Till hovrätt har ock enligt förslaget förlagts ett eninstansförfarande i vissa mål, varjämte hovrätt som hittills har att upptaga mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott av underrättsdomare .och vissa andra ämbets- och tjänstemän. Även hovrätts organisation ansluter sig nära till den nuvarande. Vad angår frågan om nämnds medverkan i hovrätt i grövre brottmål framhåller beredningen, att det i propositionen framlagda förslaget härutinnan sammanhängde med den föreslagna anordningen, att i sådana mål bevisningen skulle omedelbart upptagas i hovrätten och att målet sålunda i fullföljda delar skulle företagas till helt ny handläggning. Enligt beredningens uppfattning är nämndens medverkan icke av samma betydelse i andra som i första instans. Med de regler, som beredningen föreslår i fråga om förfarandet i andra instans, föreligger icke något ovillkorligt krav på omedelbar bevisupptagning eller fullständigt ny handläggning i andra instans ens för de grövre brottmålens del. Då nämnden har sin största betydelse vid uppskattning av den bevisning, som förebringas omedelbart, förfaller enligt beredningens mening i viss mån härmed ett av huvudskälen för nämndens medverkan. På grund härav och med hänsyn till de stora praktiska olägenheter, som äro förenade med nämnds medverkan i hovrätt, har beredningen icke ansett sig böra framlägga förslag härom. - Förslaget upptager som huvudregel, att hovrätt är domför med fyra ledamöter. I fråga om ett av reservanter i utskottet, liksom tidigare av processkommissionen, framställt förslag, att det domföra antalet ledamöter i hovrätt skulle bestämmas till tre, framhåller beredningen, att hovrätterna enligt beredningens förslag komma att få ökad betydelse ej minst till följd av de begränsningar av högsta domstolens befattning med fullföljda mål, som beredningen föreslår. Dessa begränsningar förutsätta, att hovrätternas rättsskipning äger en hög grad av tillförlitlighet. Ur denna synpunkt är enligt beredningens mening ett högre antal än tre påkallat. Beredningens ståndpunkt överensstämmer ock med vad i propositionen och av riksdagen uttalats. Bestämmande av det domföra antalet till fyra leder till att, då två röster stå mot två, i tvistemål den meningen kommer att gälla, som biträdes av den äldste ledamoten, varemot i brottmål den mildare meningen blir utslagsgivande. Väl skulle det, framhåller beredningen, ur denna synpunkt varit önskvärt, om i nu antydda fall det domföra antalet kunnat sättas till fem. Det nu tillämpade förfarandet att vid lika röstetal en femte ledamot tillkallas för att deltaga i målets avgörande låter sig emellertid icke förena med rättegångens muntlighet och omedelbarhet. Att i tvistemål vid lika röstetal den äldste ledamoten erhåller utslagsröst, synes icke kunna betecknas som oegentligt eller framstå som stötande, lika litet som att i brottmål i nu antydda -fall avgörandet utfaller till den tilltalades förmån. "För att vid större måls hand
