Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 431 räckligt motiverat allenast av en processuell försummelse från hans sida. I dylika fall föreligger icke något hinder att trots partens utevaro på materiella grunder avgöra målet. För utkrävande av svarandens inställelseskyldlghet kan hovrätten använda tvångsmedel, främst vite. I syfte att särskilt för parterna nedbringa kostnaderna har i fråga om behandlingen av vissa mindre mål i förslaget anordnats ett enklare förfarande. Mål av detta slag kunna avgöras utan huvudförhandling; hovrätten äger dock, om huvudförhandling finnes erforderlig, förordna om sådan. Äro i tvistemål båda parterna ense om att målet skall behandlas vid huvudförhandling, skall hovrätten alltid efterkomma begäran därom. Till den grupp av mål, varom nu är fråga, ha i förslaget hänförts tvistemål, då den fullföljda talan avser allenast penningar eller sådant, som kan skattas i penningar, och värdet av det, varom talan fullföljes, uppenbart icke uppgår till 500 kronor, samt brottmål, då den tilltalade frikänts eller fällts till böter eller vite och anledning ej heller förekommer till ådömande av svårare straff eller annan påföljd. Beredningen har undersökt, huruvida det ock i andra fall borde överlämnas ät hovrätten att bestämma, om huvudförhandling erfordrades. En sådan anordning har övervägts särskilt för det fall, att den fullföljda talan avser allenast rättsfrågan. Emellertid torde enligt beredningens mening muntligheten och omedelbarheten vara av stor betydelse även vid parternas utveckling av de rättsliga synpunkterna. Såsom framgår av reglerna om protokollet skall i detta ej antecknas parternas utveckling i rättsligt hänseende. Ett särskiljande av rätts- och bevisfråga möter dessutom stora svårigheter. Beredningen har därför ej ansett sig böra för nu åsyftade fall föreslå något undantag från huvudregeln. Däremot har undantag gjorts för vissa andra fall, då huvudförhandling uppenbart icke är påkallad. Sålunda erfordras ej huvudförhandling för det fall, att i tvistemål den fullföljda talan medgivits eller den redan av handlingarna finnes uppenbart ogrundad; ej heller i brottmål, om talan av åklagaren föres allenast till den tilltalades förmån eller talan, som föres av den tilltalade, biträtts av motparten. Även om enligt förslaget muntlig partsförhandling i regel skall äga rum i hovrätten, har därav icke ansetts med nödvändighet böra följa, att det i underrätten förebragta bevismaterialet skall ånyo upptagas i hovrätten och att ej protokollet över den bevisupptagning, som ägt rum vid huvudförhandlingen i underrätten, får åberopas. En allmän regel om skyldighet för hovrätten att ånyo upptaga sådan bevisning har beredningen i likhet med vad utskottet framhållit icke ansett lämplig. Hovrätten torde enligt beredningens mening för sin uppgift att granska underrättens bevisprövning i många fall äga tillräckligt underlag i protokollet och vad parterna vid den muntliga förhandlingen i hovrätten anföra i detta hänseende. Å andra sidan kunna förhållandena vara sådana, att en förnyad bevisupptagning är påkallad. Ett sådant förhållande föreligger, då hovrätten anser sig äga anledning att beträffande tilltron till en utsaga, som vid huvudförhandlingen i underrätt avgivits av vittne eller sakkunnig, eller till en iakttagelse, som rätten gjort vid syn å stället, frångå underrättens uppfattning. I förslaget har upptagits bestämmelse
