Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/820

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


454 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. finge framställa frågor till den som hördes i annan ordning än den som undersökningsledaren bestämde. Slutligen medförde förslagets bestämmelser om förundersökningsprotokollet i realiteten, att protokollet komme att läggas till grund för huvudförhandlingen och avgörandet. De sålunda framställda anmärkningarna synas väsentligen grunda sig på missförstånd rörande förslagets verkliga innebörd i berördahänseenden. Någon avvikelse från de i 1931 års proposition angivna och av riksdagen godtagna huvudgrunderna för brottmålsförfarandet innebär icke förslaget. Dess bestämmelser ansluta sig ock nära till vad processkommissionen på sin tid föreslagit på dessa punkter. Enligt beredningens förslag äger den misstänkte under förundersökningen anlita biträde av försvarare, så snart undersökningen fortskridit så långt, att den kan anses riktad mot honom såsom skäligen misstänkt för brottet. På detta stadium skall den misstänkte, då han höres, underrättas. om misstanken, och han får därigenom anledning att söka anskaffa försvarare. Om han ej själv vill eller kan utse försvarare, har såväl undersökningsledaren som rätten att beakta, att hans behov av biträde tillgodoses, och detta även för det fall, att någon begäran därom från den misstänktes sida ej föreligger. Förutsättning härför är, att på grund av sakens beskaffenhet eller eljest hans rätt icke finnes kunna utan biträde tillvaratagas. Å andra sidan torde icke rimligen kunna ifrågasättas att medgiva den misstänkte en oinskränkt rätt härtill, hur obetydligt brottet än är. Om den misstänkte är anhållen eller häktad, har han emellertid ovillkorlig rätt att få offentlig försvarare. Det åligger undersökningsledaren såsom en tjänsteplikt att hos rätten göra anmälan, då behov av försvarare föreligger. Naturligen står det den misstänkte öppet att själv hos rätten begära förordnande av försvarare. Rätten har att omedelbart företaga sådan begäran till prövning. Denna prövning skall alltså icke, såsom förslaget synes ha uppfattats, anstå till dess åtal anhängiggjorts. Av bestämmelserna om domförhet framgår, att rätten vid handläggning av sådant ärende, liksom då fråga är om ett rättens ingripande under förundersökningen, är domför med en lagfaren domare. Det synes mig icke med fog kunna göras gällande att den misstänktes rätt att erhålla rättskunnigt biträde icke härigenom skulle vara i möjligaste mån tillgodosedd. I fråga om den misstänktes rätt att erhålla del av förundersökningsmaterialet stadgas i förslaget, -att tillfälle skall lämnas den misstänkte och hans försvarare att taga kännedom om vad vid undersökningen förekommit. De ha sålunda möjlighet att allteftersom förundersökningen fortskrider erhålla del av det förebragta materialet. Uppenbarligen skulle det emellertid ofta kunna inträffa, att utredningen äventyrades, om den misstänkte på ett tidigt stadium finge kännedom därom och på grund därav bleve i stånd att undanskaffa bevis eller eljest försvåra utredningen. Det måste därför tillkomma undersökningsledaren att bedöma, när tillfälle att taga del av vad vid förundersökningen förekommit kan utan men för utredningen lämnas den misstänkte och försvararen. Ett viktigt skydd för den misstänkte utgör bestämmelsen, att atal icke får beslutas, innan sådant tillfälle beretts dem. Så snart åtal beslutats,