452 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. Iingen med nämnd; i ej ringa utsträckning utgör för närvarande det första och i vissa fall även senare rättegångstillfällen inför häradsrätten i själva verket en sådan förberedelse. Vidare må framhållas, att enligt förslaget i vissa fall tvistemål kunna slutbehandlas redan vid förberedelsen. Vid denna kan mål avvisas på grund av rättegångshinder, tredskodom meddelas, förlikning ingås ävensom ett materiellt avgörande ske, om parterna samtycka därtill eller saken finnes uppenbar. Efter denna utgallring kvarstå för huvudförhandling endast de mål, där saken är av tvistig beskaffenhet. Häradshövdingföreningen har till stöd för sin mening, att nämndens tjänstgöring komme att ökas, särskilt åberopat, att under tingsperioden häradsrätten i regel skulle hålla ting varje vecka. Regeln är emellertid icke undantagslös. Längre liksom kortare mellanrum kan bestämmas, om så finnes påkallat av arbetet i domsagan, antalet tingslag eller andra omständigheter; om flera tingsställen finnas i tingslaget, skola tingen fördelas mellan dem. Som beredningen framhållit, måste vid tingsordningens utformning stor vikt tilläggas förhållandena i varje särskild domsaga och i de mera glest befolkade delarna av landet antalet sättas avsevärt lägre än vad förslaget förordat som allmän regel. Emellertid torde i många fall, då nu varje tingssammanträde pågår två eller flera dagar i följd, en uppdelning kunna genomföras utan större olägenhet för nämnden och detta särskilt i sådana fall, dä nämndens sammansättning å de olika dagarna redan nu ej är densamma. Lekmäns medverkan i rådhusrätternas rättsskipning har varit föremål för delade meningar. Frågan upptogs till behandling av processkommissionen, som kom till den uppfattningen, att det icke skulle vara välbetänkt att alltjämt hålla lekmannaelementet utanför rättsskipningen i städerna. Även lagrådet anslöt sig vid sin granskning av kommissionens betänkande till denna ståndpunkt; denna upptogs ock i 1931 års proposition. Vid behandlingen inom utskottet framkom meningsskiljaktighet. Utskottets majoritet avstyrkte inrättande av nämnd vid rådhusrätterna, och denna ståndpunkt biträddes av första kammaren. Andra kammaren anslöt sig däremot till en vid utskottets utlåtande fogad reservation, vari förordades, att i rådhusrätterna nämnd borde deltaga i handläggning av brottmål, dock ej i ringare brottmål. Beredningen har i sitt förslag förordat nämnd i grövre brottmål, och denna ståndpunkt har i princip lämnats utan erinran av lagrådet vid dess granskning av förslaget. Obestridligt läge det nära till hands att i fråga om lekmannadeltagandet i rådhusrätt anknyta till den organisation, .som rådhusrätterna i vårt land tidigare ägt med en lagfaren domare som ordförande samt ett mindre antal lekmän, rådmän, såsom bisittare. Den form för lekmannadeltagande, som rådmansinstitutionen inneburit, har emellertid alltmera kommit ur bruk och saknar numera för de större och medelstora städerna all betydelse. Denna utveckling torde tyda på att ur de synpunkter, som lekmannadeltagandet är av vikt, rådmansinstitutionen icke motsvarat sin uppgift. Med lagrådet och beredningen är jag därför ense, att lekmannadeltagandet i rådhusrätt bör, om
