Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/846

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


480 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. nåd, resning och återställande av försutten tid. Antalet nådeansökningar uppgick i medeltal för åren 1934-1938 till nära 1,100. Motsvarande antal ansökningar om resning m. m. uppgick till omkring 50. Antalet inkomna resningsansökningar under 1940, det första år under vilket den särskilda rättsmedelslagen varit i tillämpning, uppgick till inemot 100. En tillförlitlig beräkning rörande den tid, som åtgått för avgörandet av dessa ansökningar, torde icke kunna åstadkommas, enär handläggningen av dylika ärenden är uppdelad på de allmänna sessionsdagarna. I stort sett torde kunna antagas, att för ansökningarna .krävas 75 sessionsdagar, varav för ansökningar om nåd 50 och för resningsansökningar 25 sessionsdagar. Det torde kunna ifrågasättas, om icke nådeansökningar, i den mån de ej framställts i samband med fullföljd av mål, som skall prövas vid huvudförhandling i högsta domstolen, framdeles böra avgöras av de för tillståndsprövningen inrättade tremannaavdelningarna. Därest en sådan reform genomföres, skulle av hela antalet sessionsdagar omkring 8 sessionsdagar belöpa på varje tremannaavdelning. Av antalet sessionsdagar för resningsärendenas behandling komma på varje sjumannaavdelning att belöpa likaledes 8 sessionsdagar. Av det anförda framgår, att för varje sjumannaavdelning skulle erfordras 61 sessionsdagar för huvudförhandling, 10 sessionsdagar för handläggning av sådana fullföljda mål, som upptagits omedelbart i hovrätt, och 8 sessionsdagar för ansökningar om resning m. m. Vidare skulle för varje tremannaavdelning erfordras 50 sessionsdagar för avgörandet av frågor om prövningstillstånd och 8 sessionsdagar för handläggning av nådeansökningar. Då de till en och samma avdelning hörande tremannaavdelningarna tänkas tjänstgöra samtidigt, skulle alltså antalet dagar, under vilka en var av sjumarmaavdelningarna årligen hade att tjänstgöra å sessionsrummet, kunna beräknas uppgå till 137, eller för de tre avdelningarna sammanlagt 411 dagar. Till jämförelse må erinras att, bortsett från dispensavdelningen, de nuvarande tre avdelningarna tjänstgöra å sessionsrummet respektive 231, 191 och 137 dagar eller tillhopa 559 dagar. Härtill kommer den tid, som åtgår för prövning av dispensansökningar, beräknad till 25 dagar. Den nu verkställda jämförelsen giver närmast vid handen, att en avsevärd minskning kan komma att inträda i högsta domstolens arbetsbörda. Emellertid måste i detta sammanhang beaktas, att högsta domstolens ledamöter, utöver deltagandet i sessionerna, förutsättas komma att medverka vid målens beredande, varvid de skola biträdas av revisionssekreterare. Även om hänsyn tages till detta förhållande, synes högsta domstolens arbetsbörda snarare komma att minskas än ökas genom rättegångsreformen. Huruvida detta förhållande i framtiden kan föranleda minskning i justitierådens antal torde vara vanskligt att nu bedöma. Med en viss sannolikhet torde kunna antagas, att det förbättrade förfarandet i såväl underrätt som hovrätt skall leda till att fullföljdsfrekvensen för högsta domstolens del kommer att nedgå. Jag utgår emellertid från att antalet justitieråd tillsvidare skall förbliva oförändrat. Vad åter beträffar revisionssekreterarna kan med säkerhet förutsägas, att