Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 435 biträden komma att i erforderlig utsträckning ställas till landsfiskalernas förfogande. I mera arbetstyngda distrikt skola anställas landsfiskalsassistenter, vilka kunna förordnas att på eget ansvar i viss utsträckning utföra landsfiskals åligganden. Landsfiskalerna, som med hänsyn till rådande föråldrade avlöningssystem varit hänvisade även till inkomster av privat verksamhet, skola efter genomförd lönereglering ha att ägna sig helt åt sina tjänsteåligganden. Väsentligt ökade krav komma att ställas på de blivande landsfiskalernas utbildning. Beträffande städernas åklagare åsyftar reformen bland annat, att särskilda stadsfiskalsbefattningar skola bibehållas endast i större och medelstora städer, varemot övriga städer skola ingå i landsfiskalsdistrikt. Köpingsåklagarnas åtalsrätt skall upphöra. Processlagberedningens förslag beträffande åklagarväsendet ansluter sig, i motsats till tidigare framställda förslag, i organisatoriskt hänseende huvudsakligen till den ordning, som efter reformen av landsfogdebefattningarna blivit genomförd. De förändringar, som föreslås beträffande åklagarorganisationen, avse väsentligen endast åklagaruppgifternas fördelning mellan de olika befattningshavarna. Allmän åklagare vid underrätt är distriktsåklagare eller landsfogde; till de förstnämnda äro att hänföra lands- och stadsfiskaler samt polismän med åtalsrätt. Vid hovrätt utföres allmänt åtal av justitiekanslern i mål, som upptages omedelbart i hovrätt, och i annat mål av landsfogde eller distriktsåklagare. Allmän åklagare i högsta domstolen är i regel justitiekanslern. Hos allmän åklagare kan finnas biträdande åklagare. Med reformen av landsfogdetjänsterna förfalla de tidigare framställda kraven på en särskild statsåklagarorganisation. Såsom vitsordats av såväl beredningen som lagrådet torde denna nya organisation väl fylla de anspråk, som det nya förfarandet kommer att ställa å denna grupp av åklagare. En utökning av antalet assistentbefattningar torde dock bliva nödvändig. I viss mån torde en sådan utökning påkallas redan av nu rådande förhållanden. Vad därefter angår distriktsåklagarna ha visserligen inom lagrådet framkommit farhågor, att den nyligen beslutade organisationen icke skulle motsvara de krav, som en modern straffprocess ställde på dessa åklagare. Lagrådet har i detta hänseende givit företräde åt den tidigare angivna organisationslinjen med en uppdelning av landsfiskalernas nuvarande åligganden å två tjänster. Med den lösning, som denna organisationsfråga erhållit genom statsmakternas beslut, torde en omorganisation efter de av lagrådet angivna riktlinjerna numera icke vara möjlig. Den antagna organisationen torde ock, med den väsentligen förbättrade utbildning, som distriktsåklagarna skola erhålla, och den förstärkning av arbetskrafterna, som den nya organisationen innebär, enligt min mening kunna förväntas tillgodose de krav, som komma att ställas på dessa åklagare. Måhända påkallas någon omgruppering av åtalsuppgifterna, så att de viktigare av dessa i större omfattning än nu är fallet anförtros åt landsfogdarna. Huru denna fråga för
