Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/853

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 487 antalet "inställelser - förberedelsen inräknad - bleve mindre än för närvarande. Förberedelsen medförde ock, att rättegången förenklades; tvistepunkter bortfölle genom förlikning eller medgivande, och parterna vunne redan från början översikt över tvisteläget. Det torde ock enligt min mening vara tydligt, att det nuvarande förfarandet medlinställelse för parterna vid ett flertal rättegångstillfällen ofta vållar stora kostnader. Dessa kunna genom rättegångens koncentration väsentligt nedbringas. Den tidsutdräkt och det arbete, som genom uppskoven vållas parterna och deras ombud, medför uppenbart stora olägenheter. Att särskilt i mindre mål processkostnaderna vid underrätterna nedbringas är av stor betydelse ur statsekonomisk synpunkt i de fall, då part åtnjuter fri rättegång. För förbilligande av rättegången i sådana mål ha i förslaget vidtagits särskilda anordningar. Beredningen har i denna del framhållit, att ehuru beredningen icke ansett sig böra föreslå något särskilt bagatellförfarande, denna ståndpunkt likväl icke uteslöte sådana förenklingar i det allmänna förfarandet, som med hänsyn till rättsskipningsuppgiftens natur i det särskilda fallet kunde visa sig ändamålsenliga. Särskilt erinrar beredningen i detta sammanhang om förberedelsens betydelse. Vid denna kan i tvistemål målet vid någondera partens utevaro avgöras genom tredskodom. Även då parterna komma tillstädes, kan under vissa förutsättningar ett mål avgöras omedelbart i samband med förberedelsen. Förutsättningar härför äro att antingen båda parterna samtycka till huvudförhandling omedelbart eller ock saken finnes uppenbar. Huvudförhandling äger då rum genast efter förberedelsens slut och inför samma domare som handlagt förberedelsen. Beredningen har uttalat, att genom denna anordning bereddes tillfälle till ett snabbt och föga kostsamt avgörande av enklare mål liksom av mål, vari på grund av erkännande eller andra omständigheter någon ovisshet icke förelåge om utgången. I detta sammanhang bör beaktas förberedelsens betydelse för åvägabringande av förlikning. Enligt förslaget åligger det rätten att vid förberedelsen, om det finnes lämpligt, söka förlika parterna; för detta ändamål kan särskild medlare förordnas. Med hänsyn till de friare former, varunder förberedelsen äger rum, synes den ock väl lämpad för denna uppgift. Även för behandling av mindre brottmål medgiver förslaget vissa lättnader. Särskilt må här erinras om förslagets bestämmelser om strafföreläggande. I 1931 års proposition har även dryftats frågan, huruvida processkostnaderna komme att ökas därigenom att parterna med det nya förfarandet ej längre skulle förmå att själva föra sin talan utan nödgas anlita advokater. I propositionen hade denna anmärkning avvisats som i stort sett ogrundad. Förslaget bibehåller den i vårt land av ålder gällande grundsatsen, att part i alla instanser äger själv föra sin talan; ej heller införes genom förSlaget Hågot advokatmonopol. Som i propositionen framhållits äger parten framför ombudet det företrädet, att han i allmänhet känner de faktiska förhållanden, varom i rättegången är fråga, och det ligger i sakens natur,