Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 489 läggandeom fullständigande av inlaga, förordna om delgivning, inhämta yttrande från myndighet samt fatta beslut, som rör skriftväxling mellan parterna. Dessutom äger enligt andra stycket, i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer, även tjänsteman vid hovrätten vidtaga sådan åtgärd. Två av lagrådets ledamöter ha förordat, att det skulle tillkomma en ledamot att i allmänhet besluta i förberedande frågor, med vissa undantag. Lagrådets två övriga ledamöter ha hemställt om sådan ändring av lagrummet, att det skulle tillkomma Kungl. Maj:t att bestämma, i vilken omfattning ledamot ensam skulle äga besluta i fråga, som rör måls beredande. Även enligt min mening är den av beredningen föreslagna domförhetsregeln alltför snäv. Den skulle, såsom inom lagrådet framhållits, kunna motverka en lämplig arbetsfördelning mellan avdelningens ledamöter och leda till onödiga kostnader. Å andra sidan möta betydande svårigheter att i hovrättsförfarandet särskilja frågor, som avse måls beredande, från andra frågor. För att regeln icke skall bliva alltför obestämd och vittgående synes det nödvändigt, att den anknytes till de särskilda förberedelseätgärdernas beskaffenhet. Med hänsyn härtill och då en sådan regel lämpligen även bör anpassas efter skiftande förhållanden, har jag funnit övervägande skäl tala för att åt Kungl. Maj:t överlämnas att förordna i ämnet. Utan uttryckligt stadgande torde vara tydligt, att häktning och reseförbud icke böra innefattas i frågor, vari allenast en ledamot äger besluta. I överensstämmelse med det nu anförda har 4 § ändrats, varvid, såsom inom lagrådet förordats, bestämmelsen inarbetats i paragrafens andra stycke. Uti 6 § upptagas bestämmelser om hovrätternas antal, benämning och domkretsar. Tre av lagrådets ledamöter ha förordat att - i överensstämmelse med statsmakternas beslut i fråga om inrättande av en västsvensk hovrätt - Värmlands län bibehålles under Svea hovrätt. Enligt min mening tala starka skäl för att ej i detta sammanhang upptaga till diskussion frågan om de olika hovrätternas domkretsar. Denna fråga sammanhänger nära med frågan om de nya hovrätternas organisation, vilken ännu ej upptagits till slutligt övervägande. Med hänsyn härtill och då frågan om hovrätternas antal bör, ehuru någon meningsskiljaktighet därom icke torde föreligga, avgöras i samband med frågan om domkretsarna, har jag ansett lämpligt, att samtliga dessa spörsmål regleras i särskild lag. Bestämmelserna i 6 § ha med hänsyn härtill ersatts med en hänvisning till särskild lagstiftning. 3 kap. Bestämmelser om högsta domstolens ställning, organisation och domförhet upptagas för närvarande icke i rättegångsbalken. De i dessa ämnen grundläggande stadgandena ha sin plats i regeringsformen, särskilt § 17 mom. 1 och § 22 mom. 1. I förstnämnda lagrum har justitierådens antal bestämts till lägst tolv; detta antal må ej överskridas, såframt ej högsta domstolen skall arbeta på avdelningar. Denna fråga liksom ock frågan om
