492 - Kungl. Maj:ts proposition nr 5. dat viss ändring av andra stycket. Enligt det däri intagna stadgandet skall utsaga, som enligt 6 § skall antecknas i protokoll, genast uppläsas och den hörde tilIfrågas, om han har något att erinra mot avfattningen. Med den av lagrådet förordade anordningen, att utsagan först antecknas i memorial, beredes möjlighet att, medan förhandlingen fortsättes, låta verkställa slutlig utskrift av det antecknade och för genomläsning överlämna utskriften till den hörde; denne erhåller därigenom tillfälle att, innan förhandlingen avslutas, anmäla, om han har något att erinra mot avfattningen. Härigenom skulle enligt lagrådets mening tid sparas och en tröttsam upplåsning undvikas. De synpunkter, som lagrådet sålunda framhållit, äro enligt min mening värda allt beaktande. Från domarhåll har gjorts gällande, att protokollföring i slutlig form under förhandlingens gång i vissa fall skulle leda till onödig tidsutdräkt samt inverka störande på förhandlingen och, särskilt i vid- lyftiga mål, för domaren försvåra ledningen av förhandlingen. Såsom även beredningen framhållit böra därför vidtagas alla åtgärder, som äro ägnade att underlätta protokollföringen utan att därmed kravet på uppteckningens tillförlitlighet åsidosättes. En åtgärd i denna riktning synes mig innefattas i lagrådets förslag. I sådana fall, då omständigheterna försvåra en omedelbar uppteckning under förhandlingens gång, torde memorial böra komma till användning. För att protokollets tillförlitlighet ej härigenom skall förringas, torde dock böra uppställas som villkor att, då den hördes granskning av uppteckningens innehåll grundar sig å memorialet, detta bevaras. Därest åter memorial kommer till användning uteslutande som hjälpmedel för slutlig anteckning i protokollet och det är denna anteckning som blir föremål för granskning, har memorialet icke samma självständiga betydelse; något krav på dess bevarande synes i detta fall icke böra uppställas. Att i varje fall protokollet, vare sig memorial använts eller icke, bör vid förhandlingens slut föreligga i slutlig avfattning synes oeftergivligt. På denna punkt har ock lagrådet biträtt beredningens förslag. Uppenbart är, att med förhandling i detta sammanhang åsyftas förhandlingen i målet; ett kortare avbrott i förhandlingen vid ett och samma rättegångstillfälle medför däremot icke, att protokollet över den del av förhandlingen, som föregått avbrottet-, måste färdigställas för sig. Från de utgångspunkter, som jag nu angivit, har åt första stycket, i överensstämmelse med vad lagrådet förordat, givits den ändrade lydelsen, att protokoll över förhandling skall, innan förhandlingen avslutas, erhålla slutlig avfattning. Därjämte ha i andra stycket upptagits bestämmelser dels att sedan utsaga, som enligt 6 § skall antecknas i protokollet, upptecknats, uppteckningen skall uppläsas eller tillfälle på annat sätt lämnas att granska uppteckningen och dels att, då utsagan först efter uppteckningens granskning antecknats i protokollet, uppteckningen skall biläggas handlingarna. Med hänsyn till de sålunda vidtagna ändringarna har avfattningen även i övrigt något jämkats.
