Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 523 48 kap. Enligt beredningens förslag skall strafföreläggande, som avser böter till högre belopp än femtio kronor, underställas domstolens prövning. Lagrådet har under hänvisning till processkommissionens förslag ansett beloppet böra höjas till etthundra kronor. Jag har ansett mig böra tillmötesgå lagrådets hemställan; sådan ändring har därför införts i 4 §. På sätt lagrådet vidare förordat, synes ett förtydligande av lagtexten böra äga rum i fråga om strafföreläggande, då flera brott föreligga. Bestämmelse härom har intagits i 1 § första stycket. I anslutning till lagrådets hemställan vid 1 kap. 5 § har åt andra stycket i 1 § givits något ändrad avfattning. 49 kap. Vid detta kapitel har lagrådet upptagit frågan om verkan av utfästelse att ej fullfölja talan i tvistemål, vari förlikning om saken är tillåten. Något allmänt stadgande härom har icke influtit i beredningens förslag. Av vissa uttalanden i beredningens motiv torde dock framgå, att enligt beredningens uppfattning kunde en sådan utfästelse, om den avgivits efter domens meddelande, tillerkännas rättsverkan. I detta sammanhang må ock framhållas, att enligt beredningens förslag vissa mål skulle upptagas i hovrätt som första och enda instans, då parterna träffat överenskommelse därom. Som jag i annat sammanhang utvecklat har jag ansett ett sådant institut icke böra för närvarande ingå i rättegångsbalken. Oberoende av denna fråga har lagrådet ansett, att utfästelse att ej fullfölja talan bör i viss omfattning äga rättsverkan, samt förordat ett stadgande härom av innebörd, att då part i anledning av uppkommen tvist utfäst sig att ej fullfölja talan mot dom i mål, vari förlikning är tillåten, det skall lända till efterrättelse, dock att utfästelse, som gjorts innan domen meddelats, icke är giltig, såframt ej motparten gjort motsvarande utfästelse. Jag biträder denna ståndpunkt. En föreskrift av angivet innehåll har upptagits som tredje stycke i 1 §. Lagrådet har vid 49 kap. även erinrat, att i förslaget till rättegångsbalk reglerats allenast fullföljden i tvistemål och brottmål men att i några få hänseenden dock även i förslaget behandlats domstols befattning med frågor, som icke avsåge tvistemål eller brottmål; lämpligt vore, att då också i rättegångsbalken behandlades frågan om fullföljd i dessa fall. Rättens avgörande i dylika frågor borde jämställas med slutligt beslut och rättsmedlet alltså vara besvär. Lagrådet har hemställt, att bestämmelse härom infördes i 49 kap. De avgöranden, som av lagrådet åsyftats, hänföra sig till vissa frågor av övervägande förvaltningsrättslig karaktär. Enligt 4 kap. 5 § ankommer det på häradsrätten att indela tingslaget i valkretsar för nämndemansval och bestämma antalet nämndemän för varje valkrets ävensom att, där val skall förrättas å en för flera kommuner gemensam kommunalstämma, avgöra å
