42 Nr 24. Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Inrättande av arbetarskyddsstyrelse m. in. geläget att statsmakterna vidta åtgärder i syfte att öka effektiviteten på detta område. Den förste ärade talaren i denna debatt som utvecklade reservanternas åsikter har i sitt anförande berört vad som skiljer reservanterna och utskottets majoritet. Det gör att jag kan följa hans exempel och begränsa längden av mitt anförande, och det kanske också är nödvändigt ur andra synpunkter. Kungl! Maj:ts förslag innebär, såsom den förste ärade talaren framhöll, att det skall inrättas ett nytt ämbetsverk, arbetarskyddsstyrelsen, genom att arbetsrådet slås samman med yrkesinspektionen. I samband därmed skall det företas en viss personalförstärkning – allt i syfte att öka effektiviteten i arbetet. Jag anser att Kungl. Maj:ts förslag på ett naturligt sätt ansluter sig till den ståndpunkt, som förra årets riksdag intog, när den genomförde en viss förstärkning av yrkesinspektionen. Yrkesinspektionen är för närvarande förlagd till riksförsäkringsanstalten, vars huvuduppgift i det sociala arbetet emellertid är att tillse, att rimliga försäkringsersättningar utgå till dem som skadats genom olycksfall i arbetet. Det är detta som gör att jag för min del anser det naturligt att man låter yrkesinspektionens ledning stå direkt i anslutning till arbetarskyddet som sådant och inte till olycksfallsförsäkringsväsendet såsom för närvarande är fallet. Jag finner det därför naturligt med den sammankoppling av yrkesinspektionen och arbetsrådet, som Kungl. Maj:t föreslår. Arbetsrådet är ju den myndighet, som har att syssla med frågor rörande arbetstidens längd och därmed sammanhängande frågor, att övervaka arbetstidslagarnas tillämpning och att ge dispens från deras bestämmelser. Det är ju en känd statistisk sanning, att olycksfallsrisken sammanhänger med arbetstiden på det sättet, att antalet olycksfall stegras med arbetstidens längd, så att flertalet olycksfall enligt statistiken inträffa i slutet av en lång arbetsdag. Det är sålunda ganska naturligt, att man söker åstadkomma en sammankoppling av arbetstidslagens tillämpning och yrkesinspektionen, d. v. s. med ett ord arbetarskyddet. När Kungl. Maj:t framlagt detta förslag, har det därför varit naturligt för mig och dem, som hysa samma uppfattning som jag, att vi biträtt Kungl. Maj:ts förslag. Vi ha också för vår del delat de betänkligheter mot att i nuvarande läge inrätta nya ämbetsverk, som framhållits av de två föregående talare, som talat för reservationen, men vi ha sagt oss, att här är det knappast fråga om ett nytt ämbetsverk. I arbetarskyddsstyrelsen skall arbetsrådet ingå, och detta är ju redan ett ämbetsverk, visserligen av liten omfattning, men dock ett ämbetsverk. Vidare skall ju arbetarskyddsstyrelsen ha hand om den stora verksamhet, som nu bedrives av riksförsäkringsanstaltens yrkesinspektionsbyrå. Därigenom lättas ju riksförsäkringsanstaltens administration i motsvarande grad. Det är sålunda inte här fråga om ett egentligt nytt ämbetsverk. Visserligen blir det ökade kostnader, men detta beror ju på en utbyggnad av organisationen, vilket i sin tur, som jag allra först sade, innebär en effektivisering av hela verksamheten. Dessutom flyttar man till denna nya styrelse bl. a. den speciella inspektion av arbetarskyddsfrågor rörande trafikväsendet, som för närvarande är förlagd till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vad beträffar de enskilda järnvägarna och till järnvägsstyrelsen beträffande statens jänvägar. Det blir sålunda på flera håll inom administrationen vissa överflyttningar till arbetarskyddsstyrelsen, och det är sålunda som sagt inte alls fråga om att inrätta ett helt nytt ämbetsverk. Vi, som tillhöra statsutskottets majoritet, ha försökt tillse att organisationen inte göres större än som är oundgängligen nödvändigt. Vi ha därför inte anslutit oss till Kungl. Maj:ts förslag att
