Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Nr 24. 57 Den allmänna bostadspolitikens organisation m. m. föra beträffande denna fråga, skulle det i och för sig vara motiverat att här lämna en redogörelse härför. Jag skall emellertid inte ta någon längre tid i anspråk med mitt anförande och skall därför göra ett synnerligen kort och summariskt referat av detta uttalande. Stadskollegiet framhåller att den höga bostadsstandarden här i Stockholm och den bebyggelse, som kommit till stånd under de senaste 10-15 åren, helt måste tillskrivas det initiativ och de sociala ambitioner, som staden målmedvetet utvecklat beträffande bostädernas utformning i socialt avseende. I\/lan hävdar att ingenting har överlämnats åt slumpen och säger, att resultatet av de av Stockholms stad bedrivna bostadspolitiska strävandena har blivit förebildligt för landet i dess helhet. Man säger vidare, att staden genom sin mark- och exploateringspolitik gjort en för framtiden bestående insats, som klart ådagalägger vikten av förutseende och socialt präglad mark- och tomtpolitik från samhällets sida. Så kritiserar man staten för dess tomtpolitik i Stockholm och drager av alltsammans den bestämda slutsatsen, att om det förslag, som de sakkunniga framlagt och som sedermera har legat till grund för propositionen, kommer att genomföras, så kommer detta att utgöra ett hinder för Stockholms stad att i fortsättningen bedriva en sådan ur sociala synpunkter mera tillfredsställande bostadspolitik, som man hittills har bedrivit. Den kommunistiska gruppen här i riksdagen har funnit de synpunkter, som stadskollegiet i Stockholm har anfört, bäriga och har i viss mån grundat sin motion på sådana synpunkter. Jag understryker dock, att motionen i princip innebär ett godkännande av att en bostadsstyrelse inrättas. Den motion, som vi väckt och som vi anse att utskottet bort tillstyrka, har utskottet knappast berört i utlåtandet. Utskottet har bara viftat bort den genom att nämna dess nummer och i någon mån redogöra för vad den önskar. I denna motion ha vi emellertid yrkat, dels att fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de statliga bostadspolitiska organen och vederbörande kommunala organ så avväges, att det kommunala inflytandet över bostadspolitikens utformning och genomförande icke beskäres, dels – som jag nyss nämnde – att sådan ändring av den organisatoriska utformningen vidtages, att Stockholm och eventuellt vissa andra städer direkt underställas bostadsstyrelsen, och dels att kommunerna givas möjlighet till direkt representation i såväl bostadsstyrelsen som länsbostadsnämnderna. Vi anse att detta är något som måste genomföras, om de uppgivna avsikterna med den nya bostadspolitiska organisationen verkligen skola kunna realiseras. Men eftersom utskottet, jag höll på att säga, inte brytt sig om vår motion och dessutom vissa formella skäl göra det tämligen omöjligt för mig att yrka bifall till densamma, måste jag avstå därifrån. Emellertid anse vi att den reservation, som avgivits, till viss del, nämligen beträffande punkten 2), innebär ett framsteg i förhållande till propositionens och utskottets förslag. Där tillgodoses önskemålen i vår motion på en punkt, i det reservationen förordar, att de större städerna skola handha den byggnadstekniska granskningen av låne- och bidragsärenden. Dock säges ingenting om det kommunala vetot och inte heller någonting om att de bostadspolitiska organen i de större städerna borde direkt underställas bostadsstyrelsen, vilket är en betänklig brist i denna punkt av reservationen. Det blir sålunda inte mycket kvar för oss att ansluta oss till, men vi ansluta oss dock till det lilla som finns. I övrigt återkomma vi till den fråga, som vi väckt och som vi anse vara av den största betydelse, när bostadsstyrelsen blivit verklighet och det gäller att organisera dess praktiska verksamhet.
