58 Nr 24. Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Den allmänna bostadspolitikens organisation ni. m. Herr PETTERSSON i l)ahl: Herr talman! Beträffande den rent principiella frågan om bostadsstyrelsen har jag inte någon större anledning att upptaga tiden så mycket. Den förste talaren i denna debatt, herr Birke, har redogjort för remissvaren och framhållit att många av dessa varit avstyrkande. Han nämnde också, att tidsläget är sådant. att man bör tänka sig mycket noga för innan man fattar beslut om en organisation av detta slag. Jag ber att i dessa delar få ansluta mig till herr Birkes anförande, och jag har ingen anledning att upprepa de argument han anförde. Jag har undertecknat en motion, som väcktes vid riksdagens början och där det yrkades, att frågan om inrättande av bostadsstyrelse och länsbostadsnämnder icke skulle tagas upp vid innevarande års riksdag utan skjutas på framtiden. Motiveringen härför var det osäkra tidsläget, svårigheterna att få goda representanter i de olika organen och svårigheterna att få lokaler för organen. Nu måste jag ju själv erkänna - och detta ha vi också givit uttryck för i vår reservation – att läget ganska väsentligt förändrats, sedan riksdagen numera fattat beslut om inrättande av lantbruksnämnderna och avskaffande av egnahemsnämnderna. Man måste nu medge, att det är riktigt att inrätta dessa länsbostadsnämnder såsom länsorgan. Om jag får tillåta mig en egen reflexion med anledning av remissyttrandena och de framstötar, som gjorts bland annat i riksdagen, skulle jag vilja säga, att de ändå haft det goda med sig, att organisationen blivit mindre än man från början tänkt sig. Trots detta tror jag emellertid att det blir besvärligt att organisera hela denna apparat med hänsyn till svårigheterna att få lämpligt folk. Om jag så kommer in på detaljerna i hela detta stora komplex, har herr Adolfsson mycket ingående talat om frågan, huruvida de byggnadstekniska förhandsgranskningarna böra ske centralt eller ute i länen eller eventuellt hos en del kommunala organ. Det gäller enligt min mening att organisera detta så, att själva topporganisationen inte blir större än som är oundgängligen nödvändigt. Detta har också i viss mån medgivits av departementschefen, som i propositionen säger, att en stor del av de uppgifter, som i början skola handhavas av det bostadspolitiska organet uppe i Stockholm, sedermera skola flyttas över till länsorganen. Som herr Adolfsson framhållit förhåller det sig väl dock så, att en hel del kommuner, särskilt Stockholm, ha möjligheter att själva handlägga dessa ärenden. Jag skulle tro att kommuner med minst 10000 invånare ha tillgång till byggnadsteknisk expertis, som sätter dem i stånd att själva klara upp en hel del av dessa frågor. Härefter skall jag, herr talman, något stanna inför en fråga, som ingen av de föregående talarna berört. Det gäller den detalj, i vilken kamrarna vid fjolårets riksdag stannade vid olika beslut, nämligen frågan om vilka organ som skola handlägga frågor rörande jordbrukets byggnader, det bostadspolitiska organet eller det lantbrukspolitiska organet. Vi komma ihåg att andra kammaren biföll Kungl. Maj:ts förslag, som gick ut på att dessa ärenden skulle handläggas av det bostadspolitiska organet, medan första kammaren stannade för en reservation, enligt vilken uppgiften skulle anförtros lantbruksnämn- derna. Resultatet blev att riksdagen tog en kompromiss, innebärande att frågan skulle göras till föremål för fortsatt övervägande. Så har också skett. Kungl. Maj:t har tillsatt de s. k. organisationssakkunniga, och Kungl. Maj:t har även tillsatt den s. k. Iantbrukskommittén. Båda ha framlagt sina förslag, som också äro olika. Organisationssakkunniga ansågo, att jordbrukets bostadsärenden skulle handläggas av länsbostadsnämnderna. Lantbrukskommittén däremot
