Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Nr 24. 59 Den allmänna bostadspolitikens organisation m. m. anslöt sig till första kammarens vid fjolårets riksdag intagna ståndpunkt, att frågorna borde handläggas av lantbruksnämnderna. Kungl. Maj:t redovisar nu i propositionen dessa olika förslag, och det framhålles, att i flertalet remissyttranden hävdas, att lantbrukskommitténs förslag är att föredraga. Byggnadslånebyrån har för sin del förordat, att det jordbrukspolitiska organet skall fatta beslut i dessa frågor angående lån och bidrag till bostadsbyggande inom jordbruket, men samtidigt föreslås att det bostadspolitiska organet får pröva ärendena ur bostadspolitisk synpunkt och alltså verkställa erforderlig granskning i detta hänseende. Kungl. Maj:t har nu godtagit detta förslag med vissa ändringar. I varje fall ligger det nu så till, att meningen är, att båda dessa organ skola handlägga jordbrukets bostadsfrågor. Jag kan inte se att detta kan vara särskilt bra. Det måste ovillkorligen vara till förmån för prövningen av ärendena att samma organ fattar beslut i dessa frågor ur såväl bostadspolitisk som jordbrukspolitisk synpunkt. Jag förstår inte hur det skall vara möjligt att i fortsättningen blanda ihop dessa saker på det sätt som här föreslås. Jag anser att ett organ bör pröva dessa ärenden. Och det jordbrukspolitiska organet, som skall bedöma ett jordbruks vara eller icke vara och dess planering för framtiden, bör väl också ha möjlighet att bedöma den rent bostadspolitiska sidan av saken. Det kan ju inte gärna tänkas annat än att det jordbrukspolitiska organet har tillgång till den byggnadstekniska expertis som behövs. Det framhålles i propositionen och även av utskottet, att det måste bli ett samarbete mellan de båda organen. Ja, det är gott och väl att det skall vara samarbete, men man kommer inte ifrån, att man på detta sätt krånglar till en detalj i onödan. Beträffande anslagsbeloppet innebär vår reservation en minskning med i runt tal 400 000 kronor. I jämförelse med alla de miljoner, som beviljas i statsbudgeten för olika ändamål, äro ju 400 000 kronor inte någon större summa. Men det är ändå så stort belopp, att man har anledning att spara det, när man har möjlighet till det. Och följer man reservationen, så har man givit till känna, att man anser att vi här böra gå fram så försiktigt som möjligt och pröva oss fram för att sedan kunna bygga ut organisationen i den mån förhållandena det påkalla. Jag tillåter mig därför, herr talman, att yrka bifall till den reservation, som är avgiven av herr J. B. Johansson m. fl. " Herr andre vice talmannen CARLSTRÖM: Herr talman! Under de senare åren har det ibland förekommit, att vi fattat principbeslut i en viss fråga utan att egentligen veta vad beslutet skulle komma att innebära, då det omsatts i levande livet. Så förhåller det sig väl också med denna fråga om stöd åt bostadsbyggandet i landet. Förra året beslöto vi en omorganisation av den statliga låne- och bidragsverksamheten på detta område, och nu stå vi alltså inför uppgiften att förverkliga detta beslut genom inrättande av en ny organisation. Jag har väckt en motion i denna fråga, och anledningen därtill var, att man kunde utläsa ur den kungl. propositionen, att det inte fanns så klara linjer på längre sikt om hur saken skulle ordnas, särskilt ute i länen. Utskottet har också understrukit detta på s. 8 i utlåtandet, där utskottet säger sig dela departementschefens uppfattning, att det icke är lämpligt att till grund för de organisatoriska förändringarna under de närmaste åren lägga preciserade. i princip slutgiltiga planer beträffande organisationen på längre sikt. I anslutning härtill understryker utskottet vikten av att or-1::lnisationen även i fram
