Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Nr 24. 63 Den allmänna bostadspolitikens organisation m. m. att han vill ha en bostadsstyrelse, han vill ha ett centralt organ, och de riktlinjer han ville ha för verksamheten - de voro skisserade i motionen – kommer man sedermera att föra fram och söka genomdriva. Jag tror att denna ståndpunkt är riktig, och jag tror att man, när den dagen kommer, också rätt väl skall komma överens om hur riktlinjerna skola utformas i detta avseende. Jag vill sedan taga upp ännu ett par synpunkter, som framförts av andra talare i debatten. Jag tänker nu på den från fjolåret så brännande tvistefrågan, huruvida bostadsbyggnadsverksamheten på landsbygden skall handhas av lantbruksnämnderna eller av länsbostadsnämnderna. Man får väl anse den frågan i huvudsak avgjord. Lantbruksnämnderna ha ju i det väsentliga fått sina uppgifter utstakade genom riksdagens redan fattade beslut, och jag tror då att det förslag som nu föreligger om länsbostadsnämndernas handhavande av bostadsbyggnadsverksamheten på landsbygden – i den mån dessa institutioner hinna inrättas – också är ganska naturligt. Det har visserligen framhållits, att man ansett att det skulle vara lämpligare och kanske också billigare ur statens synpunkt om man utrustade lantbruksnämnderna med teknisk expertis, så att man även kunde ombesörja de arbetsuppgifter, som länsbostadsnämnderna skola ha. Jag har emellertid den uppfattningen, att det kanske skulle komma att bli alltför dyrbart i praktiken att gå den vägen. Jag tror inte man kan säga, att den utvägen skulle ha bliv-it billigare för statsverket. Emellertid finns det en synpunkt, som enligt mitt förmenande är avgörande i detta fall. Enligt riksdagens beslut skola lantbruksnämnderna inte ha någon medelsförvaltning och inte heller någon pantvård. Den belåningsverksamhet de skola bedriva skall handhas av kreditinstitutioner, vilka sålunda ha att ombesörja utbetalningen av de kontanta medel, som verksamheten närmast åsyftar att tillföra de medborgare, som äro berörda av detta, och även ha att ombesörja pantvården. Länsbostadsnämnderna däremot måste, enligt det förslag som här föreligger, utrustas med kamerala krafter både för handhavande av kontanta medel och för pantvård. Det skulle väl verka ganska egendomligt, om man nu skulle tillföra även lantbruksnämnderna den verksamhet, som man här åsyftat att länsbostadsnämnderna skulle utföra. Det skulle vara märkligt om man med tanke på det väsentliga i lantbruksnämndernas verksamhet inte skulle behöva sätta upp en kameral organisation men sedan ålägger lantbruksnämnderna en annan verksamhet, som nödvändiggör en dylik organisation. Ett sammanförande till en institution av dessa frågor – jag förmodar att man då anser lantbruksnämnderna lämpligast – skulle väl förutsätta, att man även beträffande bostadskreditgivningen skulle ha infört samma garantilånesystem som beträffande jordbruksstödet. Detta har man inte gjort, i varje fall inte nu, och då tycker jag att det är ganska naturligt, att man försöker placera dessa båda organisationer sida vid sida. Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten på att statsutskottet uttalat önskvärdheten av att samarbetet ute i orterna mellan dessa båda institutioner skall bli det bästa möjliga, att det skall bli så intimt som det är möjligt att genomföra. Därmed tror jag också att man skall få garanti för att de slitningar mellan de olika intressena på detta område, som man särskilt talade om förra året, i praktiken inte skola vara till finnandes. Jag tror således, herr talman, att på denna punkt, där statsutskottet nu enats omkring Kungl. Maj:ts förslag, har man kommit på den bästa lösning som man i nuvarande läge kan tänka sig, och därför yrkar jag bifall till statsntskottets hemställan. Emellertid vill jag inte underlåta att
