Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Nr 24. 69 Den allmänna bostadspolitikens organisation m. m. framhöll i mitt anförande, i den brådska som förelegat kunnat organiseras upp på ett tillfredställande sätt och vi komma nog inte att bli kvitt länsbostadsnämnderna, om de nu en gång komma till. Men det kan ju hända, att herr Olsson och jag ett annat år skulle kunna tillsammans motionera om att få hela verksamheten i länen under en ledning. Jag har inte i mitt anförande här främst gått emot inrättandet av en bostadsstyrelse. Jag har sagt, att på den punkten kommer nog inte ändringen att bli så stor, även om ställningen av ämbetsverk kanske medför, att detta vill göra sina meningar gällande på ett "effektivare" sätt än byggnadslånebyrån och sålunda kommer att lägga sin hand mera byråkratiskt över hela verksamheten. Jag har velat säga detta för att klarlägga, att herr Olsson och jag nog äro överens därom, att det bästa hade varit, att lantbruksnämnderna fått hela verksamheten ute i länen i sitt grepp. Herr OLSSON i Gävle (kort genmäle): Herr talman! Jag har inte velat söka sak med herr andre vice talmannen. Jag tyckte att jag i mitt anförande klart och tydligt angav, varför man inte kunnat genomföra t. ex. det kompromissförslag, som byggnadslånebyrån har framlagt och som skulle innebära, att beslutanderätten skulle ligga hos lantbruksnämnderna. Att så inte kunde ske berodde ju på att i det ena fallet användes ett system med kreditgaranti och i det andra en anordning med kontanta lån. Man kan naturligtvis alltid tvista om huruvida det varit mest bråttom med att genomföra lantbruksnämnderna eller länsbostadsnämnderna, men det tjänar ju inte mycket till, när vi nu redan ha lantbruksnämnderna och ha beslutat, att det statliga stödet där skall lämnas i form av kreditgaranti. För bostadsnämndernas del kan ju inte systemet med kreditgaranti användas, utan det måste där bli fråga om en annan form, och det är då omöjligt att åstadkomma vad kompromissen har syftat till. Herr MALMBORG i Skövde: Herr talman! Jag skall för min del göra en deklaration ur mera allmänna principiella synpunkter. Jag vill fästa de ärade kammarledamöternas uppmärksamhet på att vi tidigare i dag ha beslutat om inrättande av två centrala ämbetsverk, riksnämnden för ekonomisk beredskap och arbetarskyddsstyrelsen. Ett fullföljande av utskottsmajoritetens nu föreliggande förslag skulle alltså innebära tillkomsten av ett tredje nytt centralt ämbetsverk. Därmed skulle således det gamla ordspråket, att alla goda ting äro tre, här få sin tillämpning. Jag kan inte underlåta att göra den reflexionen, att vad som här sker på sitt sätt är ett vittnesbörd om en bestämd övertro på administrationens förmåga att komma till rätta med problem av skilda slag. Det är nu fråga om att omdana ett tillfälligt organ till ett centralt ämbetsverk, och i andra sammanhang framkommer det förslag om inrättande av nya departement, ämbetsverk o. s. v. Allt detta tyder, som sagt, på en övertro på det administrativas förmåga. I ett tidigare anförande i dag angående inrättandet av arbetarskyddsstyrelsen tillät jag mig erinra om att den nuvarande ekonomiska situationen knappast är särskilt lämpad för att skapa nya ämbetsverk eller utbygga redan bestående institutioner. Från statsmakternas sida har också i olika sammanhang till de enskilda riktats en anmodan att begränsa utgifter och investeringar, och då böra väl statsmakterna själva visa återhållsamhet i detta avseende.
