Engvall anför, att han år 1944 förmärkt, att synen å högra ögat avsevärt försämrats, samt att han i anledning härav ånyo sökt läkare. Trots fortsatt läkarvård vore han nu praktiskt taget blind å ögat. Han åberopar ett den 22 april 1947 utfärdat intyg, vari uttalats, att Engvall lede av höjt tryck i höger öga, medförande försämrad syn, ävensom att all sannolikhet talade för att orsaken till tryckhöjningen vore att söka i den skada, som förorsakats av olycksfallet år 1932. Utlåtanden över framställningen jämte ytterligare utredning i ärendet. Över framställningen ha utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet. Riksförsäkringsanstalten har i ärendet inhämtat yttranden av professor S. Larsson, Lund, och av leg. läkaren G. Aurell, Stockholm. Larsson uttalade för sin del, att det ej förelåge ringaste tvekan om att olyckshändelsen år 1932 föranlett de senare uppträdande förändringarna i Engvalls högra öga. Aurell, som hänvisade till en den 15 oktober 1945 gjord undersökning, betecknade den inträffade synfältsinskränkningen såsom väsentlig. Anstalten tillstyrker, att åtgärder vidtagas för beredande av ersättning åt Engvall enligt grunderna i olycksfallsförsäkringslagen fr. o. m. den 17 maj 1947 eller den dag, då Engvalls framställning om ytterligare ersättning inkom till Kungl. Maj:t. Därest preskription ej förelegat, skulle Engvall – anför anstalten – enligt olycksfallsförsäkringslagen ha tillerkänts livränta under sin återstående livstid med 400 kronor för år. Invaliditetsgraden skulle därvid, enär synfältsinskränkningen vore att anse såsom väsentlig, ha beräknats till 20 % och den årliga arbetsförtjänsten till det vid tiden för olycksfallet fastställda maximibeloppet 3000 kronor. Försäkringsrådet biträder anstaltens i ärendet gjorda hemställan. Beträffande Engvalls personliga och ekonomiska omständigheter har följande inhämtats. Engvall, som är född 1884, är ogift och har icke försörjningsplikt mot annan person. Han är sedan år 1945 anställd såsom grovarbetare hos AB Lidingö elektricitetsverk och hade under år 1947 av anställningen en inkomst av 7 900 kronor. Han har icke någon förmögenhet. Efter fyllda 63 år erhåller han från bolaget en pension av 300 kronor för år jämte dyrtidstillägg. Departementschefen. Av utredningen i ärendet framgår, att Engvall den 13 juli 1932 vid bergsprängningsarbete träffades i högra ögat av en stålflisa från en slägga. Sedan flisan avlägsnats ansågs Engvall återställd. Sedermera har såsom en följd av olycksfallet synen försämrats och Engvalls arbetsförmåga torde nu kunna anses nedsatt med 20 %. Riksförsäkringsanstalten har på grund av inträdd preskription icke kunnat upptaga ersättningsfrågan till förnyad prövning. I propositionen 1943: 23 anförde jag bl. a., att en på olycksfallsförsäkringslagen grundad fordran enligt stadgad praxis är underkastad preskriptlon men
