I denna paragraf har kommittén upptagit en bestämmelse, att där någon, som har skälig anledning antaga att brott som i 1, 6, 7, 8 eller 9 § i dess förslag sägs är å färde, medverkar till gärningen, han skall straffas, där han ej för sin medverkan förskyllt strängare straff, med fängelse eller böter eller, om riket var i krig, högst med straffarbete i två år.
Vad sålunda föreslagits har i nu gällande lag en motsvarighet i 8: 26 andra stycket, varest stadgas straff för den som, oaktat han har skälig anledning antaga att spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet utövas av annan, medverkar vid gärningen. De skäl som föranlett denna bestämmelse om oaktsam medverkan till spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet har kommittén funnit äga tillämpning även på andra av de i kapitlet upptagna brotten. Bestämmelsen har därför av kommittén utformats så, att den avser högförräderi, spioneri, grovt spioneri, vårdslöshet med hemlig uppgift och olovlig underrättelseverksamhet.
Mot den föreslagna paragrafen har föreningen Sveriges häradshövdingar
invänt, att stadgandet i fråga, tillämpat på exempelvis 9 § i förslaget, skulle
innebära att den som av oaktsamhet förbisåge, att olovlig
underrättelseverksamhet vore å färde, skulle bestraffas, oaktat gärningsmannen själv endast
kunde straffas, därest hans gärning förövats med visst uppsåt. I krigstid
skulle dessutom straffsatsen för den av oaktsamhet medverkande vara lika
hög som för gärningsmannen. Konstruktionen, som även kunde tillämpas på
övriga av kommittén i 8: 14 angivna fall, syntes föreningen orimlig. Sveriges
advokatsamfund har likaledes uttalat, att då det syntes oriktigt att bestraffa
oaktsam medverkan till brott, i fråga om vilka gärningsmannen eljest icke
bestraffades vid oaktsamhet utan blott vid uppsåt, paragrafen syntes böra
utgå ur förslaget.
Departementschefen.Den av kommittén här upptagna konstruktionen att straffbelägga
oaktsam medverkan till brott", vid vilka i vissa fall hos gärningsmannen för
straffbarhet kräves ett speciellt uppsåt, kan möjligen förefalla ägnad att
ingiva betänkligheter av principiell art, men vägande skäl tala likväl för en
speciell medverkansregel av nu nämnda natur. Vid flera av de i kapitlet
upptagna brotten kan det inträffa, att gärningsmannen är beroende av
medverkan från andra personer, vilka icke behövt inse vad handlingen i själva
verket gått ut på. Vid högförräderi kan t. ex. i brottsplanen ingå, att
persomer som inneha vissa nyckelposter skola lockas att medverka vid brottets
utförande utan att få klart för sig vad det är fråga om. Med tanke på
sådana fall måste den i nu förevarande paragraf föreslagna
straffbestämmelsen anses vara motiverad. Det av kommittén använda uttryckssättet, att den
medverkande skall anses straffbar om han har skälig anledning antaga att
brott är å färde, synes emellertid kunna leda till att straffbarhet antages i
alltför vid omfattning. För att en ouppsåtligt medverkande skall anses
