— Barn måste ha gröt, annars växer di inte. Det säger alla.
— De får reda sig utan gröt, och vill di inte växa, får di väl bli dvärgar, sade Faith. — Kom hit, Una, nu får du röra i den, medan jag dukar bordet. Går man ifrån det på en kvarts minut, så bränner ju det otäckstyget vid eller klumpar sig. Klockan är halv tio. Vi kommer för sent till söndagsskolan.
— Jag har inte sett någon gå förbi ännu, sade Una. — Det lär nog inte många komma i dag. Se, hur det öser ner. Och när ingen predikan blir, eftersom pappa är borta, så kommer inga människor långt ifrån med några barn bara för söndagsskolan.
— Gå och väck Karl, sade Faith.
Det visade sig, att Karl hade ont i halsen, och halsflussen hade han ådragit sig, när han kvällen förut blötte ner sig om fötterna, medan han jagade trollsländor i Regnbågens dal. Han hade kommit hem med pölvåta strumpor och skor och sedan inte bytt, utan suttit med dem hela kvällen. Han orkade inte äta någon frukost, och Faith lät honom gå och lägga sig igen. Hon och Una lämnade bordet som det var och gingo till söndagsskolan. Men det fanns ingen människa i salen, när de kommo dit, och ingen kom. De väntade till elva, och sedan gingo de hem.
— Kan nå’n begripa, att ingen kommer till söndagsskolan i dag? hade Faith. — Man smälter väl inte bort heller, om också det regnar en smula.
Una diskade utan att slå sönder någonting, och koppar och fat blevo både rena och torkade, så mycket hade hon lärt av Mary Vance. Faith sopade golvet på sitt eget sätt och skalade potatisen till middagen, varvid hon skar sig i ett finger.
— Ack, om vi hade något annat till middagen än
