evighetsstek, suckade Una. — Jag är så gräsligt trött på den. Barnen Blythe vet inte ens vad evighetsstek är. De få fårstuvning med potatis. Och aldrig ha vi någon god pudding eller kaka, som gräddats i ugnen. Nan säger, att Susan skulle dåna, om de inte hade en pudding till varenda söndagsmiddag. Gräddkaka eller risgrynspudding med saftsås eller äppelkaka. Varför är inte vi som andra människor, Faith?
— Jag vill inte vara som andra människor, skrattade Faith och band en linnelapp om sin blödande finger. — Jag tycker om att vara mej själv. Det är intressantare. Jessie Drew kan laga lika god mat som sin mamma, men skulle du vilja vara så dum som hon är?
— Men hela vårt hus är inte som det ska vara. Det har Mary Vance sagt. Hon säger, att folk anmärker på att här är så slarvigt och oordentligt.
Då fick Faith en ingivelse.
— Vi ska ha storrengöring i hela huset, ropade hon. — Vi ska börja på med den i morgon. Så stiligt — nu ska vi passa på, medan tant Martha ligger och inte kan blanda sig i det. Vi ska ha allting fejat och fint, när pappa kommer tillbaka, precis som det var, när Mary flyttade. Vem som helst må väl kunna sopa och damma och tvätta fönster. Nu ska folk allt slippa att gå och säga, att vi inte håller snyggt. Jem Blythe säger, att man behöver inte bry sig om vad skvallertanter säger, men det kan vara rätt så förargligt i alla fall.
— Bara det ville bli vackert väder i morgon, sade Una, hänförd av idén. — O, Faith, det ska väl bli förtjusande att få rent och fint i var vrå som alla andra människor har.
— Jag hoppas tant Marthas ryggskott håller i sig också i morgon, sade Faith. — Om hon kliver upp ur sängen, får vi ingenting gjort.
