springer efter en — och jag, som aldrig haft en enda! Men Barbara var för kräsen och granntyckt och gick och valde för länge. Ändå påstår folk, att mannen bakar mycket bättre wienerbröd än hon gör, och så fort de ska ha främmande, som ska bjudas på te, får han ställa sig att knåda och grädda dem.
— Det påminner mig om att jag själv ska ha främmande i morgon och att jag måste gå hem för att göra deg, sade fröken Cornelia. — Mary sa, att det kunde hon göra, och troligen kan hon väl det. Men så länge jag lever och andas och kan stå på mina ben så gör jag min egen deg själv, var lugn för det.
— Hur sköter sig Mary? frågade Anne.
— Åjo vars, jag kan inte säga något ont om Mary, sade fröken Cornelia, men såg ej vidare glad ut. — Hon börjar på att få litet kött på sina magra kotor, och hon är snygg och hövlig, men det finns ändå så mycket hos henne, som jag aldrig kommer tillrätta med. Listig är hon. Man tar henne minsann inte där man sätter henne. Vad sysslorna angår, så har jag aldrig sett hennes make så rask och flyhänt är hon. Fru Wiley var nog elak mot henne, men inte ska folk skylla henne för att ha drivit Mary till arbete. Arbete är Marys rätta element. Ibland undrar jag vilketdera hon kommer att nöta ut först — tungan eller benen. Själv går jag och slår dank nu om dagarna. Jag ska bli riktigt glad, när skolan börjar, för då får jag någonting att göra igen. Mary vill inte gå i skolan, hon säger hon är fullärd, men det är inte värt hon spjärnar emot; till skolan ska hon. Jag vill inte, att nå’n ska kunna säga, att jag höll flickan från skolan för att själv få gå och lata mig.
