som jag ännu är ung och blomstrande och farlig. Pastorn vill bara vara vår vän — om han ens bryr sig om det. Du kan vara lugn för att han glömt hela sitt besök häruppe hos oss långt innan han kommer hem till prästgården.
— Jag har ingenting emot att du är vän med honom, genmälde Ellen, men utöver vänskap får det inte gå, kom det ihåg. Jag är alltid misstänksam gentemot änklingar. De svärma inte för vad man kallar platonisk vänskap. De är praktiskt lagda och menar annat. Varför ska nu den här prästen anses vara blyg? Han är inte ett dugg blyg, fastän han nog kan vara tankspridd — så tankspridd till och med, att han glömde säga godnatt till mig, när du reste på dig för att följa honom ut på bron. Intelligent är han också. Det är så få män här på trakten, som kan säga ett klokt ord. Jag har haft roligt i afton. Jag skulle inte ha någonting emot att råka honom oftare. Men någon kurtis vill jag inte veta av, Rosemary — kom ihåg det.
Rosemary var van att få en uppsträckning av Ellen, om hon talade i fem minuter med någon ungkarl under åttio och över aderton år. Hon hade alltid skrattat åt systerns oroliga vaksamhet. Den här gången kände hon ingen lust att skratta. Hon blev tvärtom en smula irriterad. Kurtis — det var då också ett bra dumt och simpelt ord …
— Nu ska du inte vara enfaldig, Ellen, sade hon med ovanlig skärpa i rösten och tog lampan. Hon gick en trappa upp utan att säga godnatt.
Ellen skakade fundersamt på huvudet och såg på den svarta katten.
— Vad blev hon nu stött för, Jim lille? sade hon. — Ingen rök utan eld heter det, Jimmy. Men hon har lovat, kissen lille, och vi Westar håller alltid vårt ord. Så
