styvmödrar, som de blir liksom förvandlade. För resten finge hon gärna slå och svälta oss, bara hon inte vände pappas hjärta från oss.
— Asch, inte kan någon vända vår pappas hjärta från oss! Nu ska du inte vara dum, Una. Vi gör oss nog bekymmer alldeles i onödan. När vi nu har bildat vår Snäll-hets-Klubb och fostrar upp oss själva, så tänker nog inte pappa på att gifta om sig. Och om han gör det, så vet jag, att fröken West kommer att bli alldeles förfärligt snäll mot oss.
Men denna hennes försäkran övertygade inte Una, som grät sig till sömns.
XXIV.
När man är för givmild.
I fjorton dagar fungerade Snällhets-Klubben utmärkt. Jem Blythe behövde ej en enda gång inkallas som skiljedomare. Byskvallret hade ej minsta anledning att sysselsätta sig med barnen i prästgården. Vad de mindre försyndelserna på hemmets avskilda område angår, så höllo samtliga klubbmedlemmar ett vaksamt öga på varandra och underkastade sig villigt sitt självpålagda straff, som vanligen bestod i försakelse av någon munter lekkväll nere i Regnbågens dal. Faith hade en gång viskat i söndagsskolan och dömde sig därför att under loppet av en hel dag inte få säga ett enda ord, såvida det inte var absolut nödvändigt, och detta sitt straff utkrävde hon till yttersta skärven.
Det var därför otur, att herr Baker från andra sidan viken just valt den kvällen för att avlägga besök i prästgården och att Faith råkade komma och öppna för honom.
