Barnen voro i alla fall mycket förtjusta i Avonlea och dess många trevliga gårdar. Ett besök på Grönkulla var bland det roligaste de visste. Tant Marilla, mamma Annes fostermor, var mycket snäll mot dem; likaså fru Rachel Lynde, som nu på sin ålderdom fördrev tiden med att sticka stjärnor till vita täcken, vilka ju komme väl till pass, när Annes flickor skulle få sin hemgift och behövde »rustas ut». Där funnos också livade lekkamrater, morbror Davys barn och tant Dianas barn. De kände till alla de ställen deras mamma hållit så mycket av, då hon växte upp i det nära grannskapet till Grönkulla — den långa De Älskandes stig, som om våren gick fram längs en grönskande häck, full med skära vildrosor, den alltid prydliga gårdsplanen med sina almar, pilar och popplar. Skogsnymfens källa, som kvällde fram lika frisk och klar som förr i tiden. Mörka, speglande vågen, och Pil, pil susa! Tvillingflickorna brukade alltid få bo i det gamla gavelrummet en trappa upp, där deras mor residerat en gång för länge sedan, och tant Marilla kom ibland in mitt i natten, när hon trodde att de sovo för att helt förnöjd stå vid sängkanten och titta på dem. Men de visste alla, att hon var mest fäst vid Jem.
Jem var just nu ivrigt sysselsatt med att steka några små foreller, som han nyss fångat i sjön. Hans spis bestod av en del röda stenar, som han lagt i en ring, och inne i ringen hade han gjort upp eld. De redskap han förfogade över vid sin matlagning voro en gammal konservburk, som han bultat ut med en stor sten, så att den blivit flat och kunde göra tjänst som stekpanna, samt en gaffel med bara en enda klo. Men riktigt läckra måltider hade förut anrättats med de enkla hjälpmedlen.
Jem var född i Drömslottet. Alla hans syskon hade kommit till världen på Ingleside. Han hade vågigt rött
