Hoppa till innehållet

Sida:Regnbågens dal 1927.djvu/310

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

kärlek från er, hans barn … Jag skall hålla av er allesamman. Jag vill visst inte intaga er döda mors plats — den skall hon alltid behålla i era hjärtan. Men lika litet tänker jag bli någon elak styvmor. Jag vill bli er vän och hjälparinna och goda kamrat. Tycker du inte det skulle vara trevligt, Una, om du och Faith och Karl och Jerry kunde betrakta mig som er goda och förtroliga kamrat — en snäll äldre syster?

— O, det skulle vara förtjusande, ropade Una med ett ansikte, som sken liksom förklarat. Helt impulsivt slog hon armarna om Rosemarys hals. Hon var så lycklig, att hon tyckte, att hon hade vingar och lyfte sig upp i rymden och flög …

— Nå, de andra då — Faith och dina bröder — ha de samma föreställningar som du om styvmödrar?

— Nej. Faith tror sällan på vad Mary Vance berättar. Jag var också rysligt dum, som trodde på vad hon sa. Faith håller redan av fröken West — hon har hållit av er ända se’n stackars Adam blev uppäten och hon fick sin söta kanariefågel. Och Jerry och Karl kommer att tycka det blir livat. O, när fröken flyttar till oss, vill ni då — kanske ni kunde — lära mig att laga litet mat och gå i hushållet och sy och göra allt möjligt … Jag kan ingenting. Men jag ska försöka att inte göra mycket besvär — jag ska vara så läraktig.

— Min lilla älskling, jag skall visst lära dig och hjälpa dig så mycket jag kan. Nu ska du vara snäll och tills vidare inte säga ett ord om detta till någon, inte ens till Faith, förrän din pappa själv säger, att du får. Vill du inte stanna en stund och dricka te med mig? Så skall jag lägga upp litet goda småbröd.

— O, tack så förfärligt mycket, men jag tror ändå, att jag hellre vill genast gå hem och lämna fram brevet till