människor? Hur är det möjligt? Hur skulle vi kunna älska fru Davis?
— Åh, det där sa pappa bara därför att han stod i predikstolen, sade Faith obesvärat. — Så pass förståndig är han då, att han inte säger det, när han går hemma på golvet.
Barnen Blythe gingo upp till Ingleside, alla utom Jem, som smög sig bort på en liten stund i ett enskilt ärende, vilket förde honom till en undangömd vrå av Regnbågens dal. Där växte blommande hagtorn, och Jem glömde aldrig att bryta några vackra grenar och ta dem hem åt sin mamma, så länge blomningstiden varade.
V.
Mary Vance kommer.
— Det här är just en sådan dag, då man känner på sig, att nå’nting kan hända, sade Faith, drog in ett djupt andetag av den kristallklara luften och lät blicken sväva bort mot de blånande kullarna.
Hon slog armarna omkring sig själv av pur förtjusning och dansade en liten solodans på gubben Hezekiah Pollocks platta gravsten, till stor förfäran för två äldre fröknar, som åkte förbi på vägen, just som Faith piruetterade omkring hela den avlånga hällen på ena benet och med det andra och sina båda armar viftade i luften.
— Och det är själva kyrkoherdens dotter, pustade den ena gamla fröken.
— Vad kan man vänta annat, när fadern är änkling? suckade den andra gamla fröken. Och så åkte de vidare och ruskade på sina visa huvuden.
Det var tidigt en lördagsmorgon, och prästgårdsbarnen
