— Ni ska aldrig tro, att jag har någe’ i huvet, utbrast Mary i mycket förolämpad ton.
— Usch nej, det mente jag visst inte, sade Faith. — Men ser du, där är så skräpigt inne i vårt gästrum. Mössen ha gnagt ett stort hål i fjäderbolstern i sängen och gjort sig ett bo där. Vi visste inte av’et förrän i förra veckan, då tant Martha la’ pastor Fisher från Charlottetown i den sängen. Men han kom mycket fort underfund med det. Så fick pappa ge honom sin säng och ligga själv på soffan inne i sin studérkammare. Tant Martha har ännu inte haft tid att laga fjäderbolstern inne i gästrummet, säger hon, så därför kan inga ligga därinne, om di också är aldrig så fina i huvet. Och vår barnkammare är så liten och sängarna så smala, att du inte kan ligga ihop med Nan eller mig.
— Jag kan gå tillbaka till ladan och lägga mig uppe på höskullen, bara ni vill låna mig ett täcke eller en filt, sade Mary filosofiskt. — Där var rätt kallt uppe förra natten, men nog har jag legat sämre.
— O nej, det får du inte göra, sade Faith. —. Jag har tänkt ut en plan, Una. Du vet, att uppe på vinden står en liten tältsäng med en gammal madrass uti se’n den förre prästens tid. Vi bär upp de sängkläder från gästrummet, som inte är råttätna, och så bäddar vi med dem och madrassen åt Mary. Det gör väl ingenting, att du får ligga på vinden, Mary? Det blir rakt ovanför vårt rum.
— Vilken plats som helst duger åt mej. Inte har jag nå’nsin haft en ordentlig sängplats, må ni tro. Jag låg på själva loftet över köket hos fru Wiley. På sommaren regnade det in genom taket, och om vintern yrde snön in genom alla springor. Min bädd var en halmmadrass på golvet. O, så jag frös! Jag är sannerligen inte kinkig, när det gäller liggplats.
