Tänk vilka vrål vi ibland få höra från Regnbågens dal, där våra egna hålls! I går kväll voro de »fiender och vänner», och där skulle utkämpas ett stort slag, men Jim sa, att eftersom de inte hade några kanoner, måste de vråla själva för att återge »krigets åskor». Jem är just nu inne i det stadiet, då alla pojkar vill bli soldater.
— Nå du store — ni tänker väl aldrig låta honom få bli soldat, sade fröken Cornelia. — Jag gillade aldrig, att en del av våra pojkar gick med i det sydafrikanska kriget. Men nu är det gudskelov slut, och det är väl inte troligt, att en så’n galenskap kommer att upprepas. Jag undrar ändå, om inte världen blir förståndigare med åren … Vad barnen Meredith angår, så har jag sagt otaliga gånger, och nu upprepar jag det igen, att allting skulle reda sig i deras hus, bara pastorn ville gifta om sig.
— Jag har hört, att han var två gånger hos Kirks i förra veckan, sade Susan.
— Ja, sade fröken Cornelia i begrundande ton, i regeln gillar jag inte, att en själasörjare tar sin brud från sin egen församling. På så sätt blir han lierad med så mycket folk; man vet, att i så’na små samhällen hänger familjerna ihop som ärthalm. Men i det här fallet skulle det nog inte göra någon skada, för alla människor tycker om Elizabeth Kirk, och värvet att bli styvmor åt de där okammade ungarna är nog inte så värst eftertraktat. Inte ens flickorna Hill känner nå’n lust till det. De har inte lagt ut sina krokar för pastorn. Elizabeth skulle bli en bra hustru åt honom, bara han nu själv kunde begripa det. Men se det fatala är, att hon verkligen är tämligen ful, det måste medges, och hur tankspridd pastorn än är, Anne lilla, så har han ändå på karlars sätt ögon för kvinnlig skönhet. När det blir fråga om sådant, är han just inte så höjd över den här världen, tro du mej.
