vet; sammanhang bör barnet finna i världen Det bör känna och se, att i det verkliga lifvet äro det sanna och det goda ett och detsamma.
Tänker man på svårigheterna härvidlag, på striden mellan tro och vetande såväl som på striden mellan skilda trosläror, och söker man efter en grund, som både tro och vetande kunna bygga på och som äfven sedan kunna skänka sammanhang, och särskildt en gemensam lag för samlefnaden, lifvet människorna emellan — kommer man in på dessa tankar, så påminner man sig lätt, att det en gång här i världen fanns en som hette Jesus. Han sade något om, att man skulle låta de små komma till honom. Han sade på det hela taget märkliga saker om barnen. Han begärde ej, att de skulle vara som de vuxna. Tvärtemot ville han, att de vuxna skulle vara som barn. »Blifven såsom barn, om I viljen komma in i himmelriket», sade Jesus från Nazareth.
De vuxna fatta ej riktigt detta. Men alla höra på, hvad han för öfrigt säger om barnen. Och gäller det särskildt religiös barnuppfostran, så anser både den ene och den andre, att detta är något som Jesus förstod sig på, om de också alla komma med egna tolkningar och tillägg. Jesu tankar i denna sak skulle då kanske alla de kunna samla sig om, som kalla sig efter hans namn (ja fritänkarna med), om de visste, att de hade hvar sina särskolor, som kunde tolka Jesu ord och lägga till det, som hvar kyrka för sig fann nödvändigt.
Jesus förkunnar en lefnadslära, som hedningarna finna opraktisk och som kyrkan betraktar som ironi; och mot hans kraf: »du skall älska Gud och din nästa!»
