110
köksdörren med mössan i handen och bärande i den andra sin lilla tekittel på en käpp. Han sade, om jag förstod honom rätt, att han war slägt med ryske skalden Puschkin; men detta måtte warit något missförstånd.
Den 23:dje afskedade jag mina båda kossaker från Irkutzk — som, i stället att hålla wakt öfwer min kabyssa, hwar gång jag war i land, för att göra mina magnetiska iakttagelser, sjelfwa hade gått in i den och bestulit mig — med 20 rubler och en skarp förmaning, och skref sedan klagomål öfwer dem till Murawieff, som blef mycket förbittrad deröfwer på nationalärans wägnar, och lofwade att befordra dem till tillbörligt straff. Wid middagstiden fick jag besök af borgmästarn och stadsläkaren, af hwilka den förre yttrade farhåga för, att Puschin hade beklagat sig öfwer honom, och derföre inbjöd mig till middag påföljande dag. Strax efter deras bortgång inträdde twå nunnor i swart drägt, af hwilka den ena bar ett stort tennfat, betäckt med ett fransbeprydt hwitt kläde, samt korsade sig för obrasen. Då denna ceremoni war slut, tog den förnämsta af dem till ordet och helsade från Igumena (abbedissan) och bad mig icke försmå detta fat med små kringlor. Jag sökte att så godt jag förmådde uttrycka min tacksamhet och wördnad för abbedissan och klostrets nunnor. Wid middagsmåltiden påföljande dagen hos borgmästarn war samtalet en stillsam blandning af dålig ryska och klen latin, emedan stadsläkaren och jag ibland måste taga wår tillflykt till sistnämda språk, när jag icke förstod deras ryska talesätt, eller bra kunde uttrycka mig på deras tungomål.
Den 26 Juni, som war dagen före min afresa, drack jag te hos borgmästarn, hwarwid jag sammanträffade med en 90-årig major, som hade tjenat under kejsarinnan Elisabeth och iklädt sig den tidens uniform, som bestod i en ljusgrön, framtill rundskuren rock med breda skört, stora blanka knappar och utan krage. I stället för krage hade han bak i nacken fastknuten en twå finger bred körsbärsröd klädesrimsa, hwars begge ändar hängde nedåt ryggen. Härtill hörde en hwit klädeswäst, körsbärsröda knäbyxor, hwita bomullsstrumpor och korta halfstöflar. Han war en rask, munter gubbe, som war qwick på foten, skämtade och log, och drack sitt glas med smak. Sedan jag hos borgmästarn till min återkomst aflemnat ett försegladt paket, innehållande 6300 rubler, följde denne och stadsläkaren mig ombord på min lodka, och min skeppare saluterade dem till afsked med åtskilliga hedersskott.
