war odräglig, och då wi nu skulle begynna färdas mot strömmen och besättningen war halffull, kommo wi ej mer än 8 werst före natten. Köpman Koroschow hade låtit förfärdiga åt mig ett slags tält af hwitt bomullstyg, som om natten kunde upphängas öfwer mitt sängställ, till skydd mot myggen, och på hwars båda sidor uppåt hufwudgärden till war anbragt ett hårduksfönster för luftwexlingens skull. Men det oaktadt blef jag om natten i hög grad beswärad af dessa flygfän, emedan det war en helt liten öppning i den ena hårduksbiten. Denna bristfällighet afhjelptes likwäl sedermera af Gustaf.
För att skydda sina späda barn mot myggens raseri, hafwa sibiriakerna sina waggor inrättade på följande wis. Fyra träribbor hopfästas till en ram af något öfwer en alns längd, hwaröfwer spännes en botten af groft lärft. Från ramens fyra hörn gå fyra snören, som på en alns afstånd från densamma äro hopbundna i en knut, och från denna går ett längre snöre, som är fastbundet om ena ändan af en lång, spänstig stång, hwars andra ända är fastgjord wid takbjelkarna. För att skydda barnet för myggen är midten af ett stort, fyrkantigt lärftsskynke fästadt wid den knut, som förenar de fyra snörena, så att sidostyckena hänga ned öfwer ramen och bilda ett pyradformigt tält. Waggningen består således i en upp- och nedgående rörelse och denna möbel intager ingen plats på golfwet i det trånga rummet.
Följande dagen woro hettan och myggen så olidliga, att man icke kunde uthärda hwarken i kabyssan eller på däck, och Gustaf samt mina båda kossaker klädde af sig samt hoppade i wattnet för att swalka sig, hwarpå de summo i land och hjelpte de tre man af besättningen, som gingo på land, att draga warptåget. Samma hetta och myggswärmar förföljde oss äfwen den 13:e. Att läsa eller arbeta war omöjligt. Sedermera hade wi ett par dagar frisk nordlig wind, som befriade oss från myggen och satte oss i stånd att föra segel, hwarigenom wi sköto en raskare fart, än som war fallet, när wi af folket drogos mot strömmen. På åtskilliga delar af den sträcka wi beforo, tycktes mig floden hafwa en bredd af en mil.
Då Gustaf den 17 Juli på morgonen kom med mitt kaffe, berättade han att wi nu åkte efter 6 hundar, wid hwilken underrättelse jag skyndade mig upp för att beskåda detta hitintills icke af oss anwända fortskaffningsmedel; men kunde till en början icke warseblifwa de ifrågawarande djuren, så att det såg ut som om wår farkost af en osynlig magisk kraft rörde sig mot wind och ström. Men Gustaf gjorde mig uppmärksam på en liten rörelse
