Sida:Resa i Sibirien.djvu/138

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

122

mellan wassen på flodstranden, hwilken föranleddes af hundarnes swansar, som swängde af och an under loppet. Wi gjorde nu mycket hurtigare framsteg än när släptåget drogs af menniskor, hwilka ofta måste göra större omwägar der marken är kärrig, hwaremot hundarne, såsom mera lättfotade, kunna gå ända ut med flodkanten.

Efter ett par mödosamma dagar, hwarunder wi haft att färdas uppför ett par strömforssar, anlände wi den 23 Juli till kyrkobyn Dubtscheskoie, hwarest en jude kom ombord, och sade att han hade en ansökning, som han wille lemna hans högwälborenhet, dermed menande mig, som han tog för hr. Torassow; men då han, oaktadt man försäkrade honom att jag blott war en utländsk lärd och att hr. Torassow wid wår afresa ännu war i Turuchansk, med wåld wille intränga i min kabyssa, tog slutligen den ena kossaken, en stark, handfast karl, honom i armen och släppte honom ej förrän de kommit ett godt stycke upp på land. Då jag en stund sednare gick upp på kyrkogården, för att göra några iakttagelser, kom han springande efter mig och skrålade som förut; men slutligen måtte han af min sysselsättning funnit, att han tagit miste på person; ty han aflägsnade sig utan något widare.

Den 26 Juli anlände wi, efter att de näst föregående dagarna hafwa begagnat hästar som dragkraft, till en af de större byarna, Selo Nazimowskoie, som bestod af 32 hus och 66 själar. Här landsatte wi en pope, som kommit ombord från en af de byar, hwilka wi någon af de nästföregående dagarna färdats förbi. Då han en dag såg Gustaf koka gryn i watten till en saftsoppa åt mig, frågade han denne, om hans herre alltid höll så sträng fasta? och då Gustaf hade en särdeles fallenhet att drifwa gäck med hwem han kom åt, så swarade han ”Ja”. Popen frågade då med förwåning till hwilken religion jag bekände mig, hwarpå Gustaf swarade, att det war något som han icke wisste. I fall popen sedan märkte den halfwa stekta höna, som Gustaf inbar till mig, måste han säkert hafwa insett, att man dref gyckel med honom.

Den 28 Juli anlände wi slutligen till Jeniseisk under täta kanonskott af min skeppare, som dermed wille underrätta sin hustru om sin ankomst. Sedan den 26:te hade wi omwexlande seglat eller kört med hästar, hwilket sista fortskaffningssätt likwäl warit underkastadt täta afbrott till följe af bäckar, moras och busksnår, som nödgade oss låta spänna ifrån hästarna och göra betydliga omwägar. Resan från Jeniseisk till Turuchansk hade tillryggalagts på 10 ½ dygn och återfärden mot strömmen, hwilken min