140
en sådan sade man kunde uppgå till ungefär 200 r:dr. Den har ett långt tillspetsadt tryne och en bred mun, som sitter på undre sidan, ett godt stycke från trynets spets. Denna stör är krithwit under buken, och har deraf fått namnet Bjeluga eller hwitfisk. Den störslägtet tillhörande sterletten är något mindre, mellan 1 och 2 fot, har ett gulaktigt kött, samt är fet och mycket wälsmakande. Den finnes också i de floder, som från det nordliga Sibirien löpa ut i Ishafwet, såsom Ob och Jenisei.
Strax efter sedan fisket är slutadt, utwäljas några af de största fiskarne, hwilka med en deputation af 3 kossaker skickas till kejsaren i Petersburg. Wid den audiens, som i anledning deraf eger rum, erhåller beskickningens förman en inwändigt förgyld silfwerpokal, i form af en temligen wid men flat vas på en fot af måttlig höjd, hwilken inwändigt är fylld med dukater. I ett skåp med glasdörrar för, som innehöll åtskilliga silfwerpjeser, wisade wår wärd i Uralsk oss 3 sådana pokaler, hwilka han wid olika tillfällen erhållit såsom förman för dylika beskickningar. Det enda, som beswärade honom wid dessa audienser hos kejsaren war, att han till följe af hof-etiketten måste afraka sitt långa och tjocka skägg, hwarigenom han på den under wintern företagna hemresan alltid ådrog sig tandwärk, till dess skägget wuxit till igen.
Wi lemnade nu floden och gjorde tre små dagsresor inåt steppen, i sydwestlig riktning, till 3 kossakposteringar, som ligga enstaka på den ofantliga slätten, och stannade den 26:te wid den sista af dem, som ligger rakt på gränsskilnaden af den åt kirgiserna upplåtna delen af steppen. Dessa posteringar äro ej annat än ett slags ler- eller jordhyddor, som till hälften lågo under marken. Träd eller buskar finnas ej på hela steppen. Till bränsle begagnas säf, som wäxer på enstaka sumpiga fläckar, samt torkad kospillning. Öfwerallt är jorden salthaltig, så att brunnswattnet är salt och obrukbart; ej en gång kor och hästar dricka det. Sött watten erhålles af smält snö, eller af uppsamladt regn. Inhägnader och uthus äro uppförda af sammanflätade risqwistar och säf. Den sista förposten Glinänui war dock något ansenligare: ty utom det trähus, hwari wi bodde, fanns det äfwen ett annat dylikt, som beboddes af kossaklöjtnanten Iwan Loginow, hwilken war gift med Ekatarina Karamsin, en brorsdotter till Rysslands berömde historieskrifware. Wi uppehöllo oss här i 6 dagar, medan Karelin reste förut, för att anmäla wår ankomst för khanen samt erfara om han wille inbjuda oss till sitt palats.
Slutligen anlände ett ridande kirgisiskt ilbud, som
