Sida:Resa i Sibirien.djvu/157

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
141

medförde följande på ryska språket affattade, artiga inbjudningsskrifwelse från khanen, hwilken jag, då flertalet af mina läsare wäl näppeligen torde komma i tillfälle att se ett bref från en nomadfurste, will anföra i ordagrann öfwersättning.

Gunstige herr
Kristofer Kristoforowitsch!

”Då jag erhållit underrättelse om, att ni, gunstige herre, jemte löjtnant Due har beslutat fara öfwer den mig underdåniga steppen till Astrakan, så skyndar jag att inbjuda eder att förlägga wägen till nämde stad genom min bostad. Likaså angenämt det skall blifwa för mig, att lätta er beswärligheten af en lång och mödosam resa, likaså kärt skall det blifwa för mig, att göra er personliga bekantskap. För er resas beqwämlighet har jag gifwit befallning till min broder, Sultan Tauke Bukejevsky, att förse eder med kibitkor (filttält), erforderliga wägwisare, samt öfwerhufwud allt, som kan tjena till nytta och nöje på en beswärlig resa. I förwäntan på er ankomst, mottag försäkringen om dens aktning och tillgifwenhet,

Dschakus Sandslätt
Januari 17:de dag, 1830 år.

som har äran att wara
min gunstige herres
ödmjukaste tjenare,

Dschanger.

Angående öfwerskriften är att märka, att när ryssarne wilja undwika alla beswärliga titulaturer, behöfwa de blott nämna personens dopnamn samt hans faders dopnamn, med tilläggsändelsen ”witsch” (son). Sålunda kallas den nuwarande kejsaren Alexander Nikolaiwitsch (Alexander Niklasson). Då nu khanen icke kände min faders förnamn (Johan), så hade han väl tänkt, att han också kunnat heta Kristofer; egentligen skulle jag kallats Kristofer Ivanowitsch (Kristofer Johansson).

Sultan Tauke anskaffade nu 4 kameler, hwilka belastades med träwirket och filtmattorna samt kuddar och buchariska mattor till twå kibitkor, hwari wi under resan skulle hafwa nattherberge. Träwirket består hufwudsakligen af smala, klufna bandkäppar, lika dem som begagnas till tunnband. Dessa äro lagda kors och twärs öfwer hwarandra, och på alla de punkter, der stafwarne beröra hwarandra, äro de genomborrade och förbundna med en lädernagel, som har en knut på hwardera ändan. På detta sätt har man bildat 10 till 12 lätta, fyrkantiga grindar af omkring 6 fots höjd och 6 fots längd. Dessa hopställas nu i en rund