bordskifwan ristad krets, hwarom han berättade oss följande anekdot: ”Wid den fest, som furst Karl af Schwartzenberg gaf med anledning af Napoleons förmälning med erkehertiginnan Marie Louise, uppstod en fruktanswärd brand, hwarwid furstinnan Pauline af Schwartzenberg förlorade lifwet. Napoleon, som sjelf war närwarande wid festen, uppmuntrade personligen dem som bedrefwo släckningen, och då han hade starkt utsatt sig för elden, kände han en häftig törst. Han skyndade derföre till det i närheten warande Demidoffska palatset och bad om ett glas watten, hwarwid man anskaffade en butelj champagne och ett glas, hwilka ställdes på det omtalda malakit-bordet. Kejsaren drack, ställde glaset tillbaka på bordet och skyndade åter till brandstället. Kolonoff, som war närwarade, ristade en ring i malakiten rundt omkring glasets fot, för att derigenom bewara hågkomsten om kejsarens besök och denna sorgliga tilldragelse.” Bordet hade sedermera blifwit förflyttadt till Petersburg.
Den 7:de Juli, kejsarens födelsedag, war Petersburg illumineradt, hwarförutom en dylik illumnination anställdes wid hwarje segerpost från Turkiet, med hwilket rike Ryssland då låg i krig. Man ställde derwid små lerskålar fyllda med talg och wekar längs rännstenarne på trottoarerna bakom afwisarne, som här stå temligen tätt. Detta sätt att illuminera tager sig ganska wackert ut på de långa breda gatorna.
Utom de befallningar, som grefwe Cancrin redan tre månader före wår ankomst till Petersburg hade utfärdat till generalguvernörerna öfwer östra och westra Sibirien, fingo wi derjemte ett öppet bref (otkryti list), hwilket wi, i händelse af en förändring i wår reseplan eller i fall wi råkade i några swårigheter, kunde förewisa myndigheterna, och hwari de anbefalldes att gifwa oss allt erforderligt bistånd och beskydd. En bekant, professor Fischer, skildrade detta öppna brefs kraft på följande sätt: ”När ni förewisar det, så bugar hwarje ryss sig djupt för det stora sigillet och lägger handen på pannan.”
Till en resa i Ryssland och i synnerhet i Sibirien erfordras många anstalter, som man icke behöfwer i det öfriga Europa. Den simpla ryssen känner icke till wåra sängar, utan ligger på golfwet i sin fårskinnspels på en filtmatta (woilok); till och med i hotellerna i städerna, utom Petersburg och Moskwa, finner man högst en soffa att ligga på. Wi måste derföre i Petersburg anskaffa madrasser, äfwensom lakan och yllemattor för att läggas på golfwet i wåra blifwande nattqwarter. Äfwen anskaffades en tekällare (tschainoi pogrebetz), ett skrin, hwari
