Sida:Resa i Sibirien.djvu/174

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

158

Kaukasus, hwars tappra bergsbor det först nyligen lyckats ryska öfwermakten att betwinga; i söder stöter det till Armenien, och ligger således midt emellan swarta och kaspiska hafwen. Provinsen Schirvan är likwäl den, som mest förtjenar att besökas af naturforskare, på grund af dess rikliga alster utur både djur- och wäxtriket, äfwensom till följe af dess natur-under. I Schirvan odlas ris, hwete, saffran, tobak, bomull och ett ypperligt rödt win. Fikon, aprikoser, mullbär, walnötter och granatäpplen finnas der öfwerallt wilda och winrankorna slingra sig omkring nästan hwarje wildt träd. Bland husdjuren hållas åsnor, kameler, buffeloxar samt de förträffliga ridhästar, som äro kända under namnet Argamacker.

Bland de sällsynta naturmärkwärdigheterna förtjena nämnas nafta-källorna, de wäxande bergen samt den ewiga elden. I grannskapet af staden Baku finnes många nafta-källor, och på halfön Apscheron finnas brunnar, hwarutur nafta hemtas. Det är likwäl blott få brunnar, som lemna den dyrbarare hwita naftan, och dessa hållas förseglade och tömmas blott en gång i månaden. Deremot finnes det öfwer 50, som gifwa den swarta naftan i stor myckenhet, äro intill 20 famnar djupa och tömmas dagligen. Den föres till Baku och säljes der som brännmaterial åt lampor, samt wid matlagning och brödbakning; ty i Baku finnes intet annat bränsle; dock begagna ryssarne hellre torkade örter till brödbakning. Den rikaste brunnen gas dagligen 7500 marker nafta. Dessa brunnar tillhöra regeringen.

Den ewiga elden på halfön Apscheron är måhända det enda naturunder i sitt slag på hela wår jord. Den brinner i en regelbundet aflång grop, som är 20 famnar lång och icke fullt 1 12 famn djup. Botten i denna grop består mer af klippa än af jord, och elden brinner icke öfwerallt lika högt. De största lågorna äro icke öfwer 3 famnar höga; gropen blir icke djupare genom den ständiga elden, och bottenstenarna blifwa icke skörare, oaktadt kalkstenarna ofwan jord snart blifwa sköra deraf och falla i stycken. Denna ewiga eld brinner utan rök och lukt; och hela nejden pa en omkrets af 2 werst innehåller ämnet till denna eld. Hwarje fördjupning, som man inom detta område gräfwer i marken och antänder, brinner så länge med en stark låga, till dess man öfwerhöljer den med jord. Den stora gropen skulle sannolikt kunna släckas pa samma sätt, men också strax åter tändas, så snart man will. Märkwärdigt är, att wid randen af denna ständigt brinnande eldgrop wäxer grönt gräs, och att det 80 famnar derifrån finnes en brunn med godt watten och