Sida:Resa i Sibirien.djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

16

öfwer kafwelbroar. Den 31:sta hade wi blott kört 4 werst[1], då wi blefwo öfwerfallna af ett så fruktanswärdt åskwäder, med storm och störtregn, att jag aldrig har sett dess make. Hästarna twärstannade och wände bakdelarna mot winden, och jag fruktade att wagnen skulle kullkastas af stormen. Emellertid höll det snart upp och wi sutto torra under wår sufflett; men Nielsen, som satt på kuskbocken, hade icke en torr tråd på sin kropp. Tolken Gustaf R. kom leende framspringande och försäkrade, att icke ett hår på hans hufwud blifwit wått; han hade under regnwädret hel och hållen krupit under packwagnens läderbetäckning, der han förblef så länge owädret rasade. Under owädret hade skjutsbönderna korsat sig och mumlat böner, men då nöden war förbi, förswann också andakten och de begynte sjunga lustiga wisor. Wi höllo derpå en liten treflig frukost i wagnen och gåfwo betjenterna samt de halfdränkta skjutsbönderna en sup hwardera.

Följande dagen begynte landet blifwa fruktbarare; hittills hade wi rest genom en stor sandöken, som omwexlade med mossar. Den 2 Augusti ankommo wi till Murom, en liten by, som är anlagd och besökes af morduinske tatarer, hwarföre den särdeles intresserade oss. Den ligger mycket wackert wid Floden Oka, som här har en bredd af ½ fjerdingswäg och wid flodtiden på sina ställen af 2 swenska mil. Nedfarten till dess strand är isynnerhet wacker. Fartygen på Oka sågo helt tatariska ut till följe af de besynnerliga kinesiska siraterna på masterna. Wägen härifrån till Nischni-Nowgorod går nästan hela tiden längs Okas stränder, och man ser många ganska wackra landskap, åtskilliga för oss främmande plantor, mycket wildt, som harar, wilda dufwor, änder m. fl. Husen wid skjutsombytena äro stora och wackra, samt uppbyggda på offentlig bekostnad. Wägen är mycket bred och har på begge sidor för fotgängare en upphöjd afsats, som är planterad med en allé af björkar.

Aftonen den 4:de nådde wi byn Doskino, der wi blefwo inhysta hos en pope, hwarest gården och undre delen af huset mera liknade en swinstia än en menniskoboning. På en trappstege förde han oss upp i öfre wåningen, der wi funno twå rum, af hwilka det ena war rätt hyggligt. Jag walde det andra till sofkammare, för att få ro. Men då en otät dörr förde derifrån till ett wisthus, der allehanda illaluktande ryska matwaror förwarades, så rådde der en obehaglig stank, hwarjemte golfwet, hwarpå min bädd war tillredd, hwimlade af temligen långa

  1. 10 werst gå på 1 svensk mil.