Sida:Resa i Sibirien.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
19

ord ryska. Wi tilltalade dem på ryska, hwarwid den stående mumlade några afbrutna ord; och slutligen fingo wi äfwen den sittande att se upp, i det han med ett wänligt grin på det halfwilda ansigtet swarade på ryska, att han tillhörde ”drugoi pascha,” det will säga en annan pascha än wi. Han tog oss förmodligen för ryssar och wille låta förstå, att då han ej lydde under den ryska paschans (kejsarens) herrawälde, utan under en annans, så förstod han ej språket. Wi besågo moskén inwändigt. I understa wåningen war en kasern för kossacker, som hade wakthållningen, och der ofwanpå war moskén eller den egentliga kyrkan. Den innehöll blott en predikstol, men för öfrigt inga hwarken stolar eller bänkar. Golfwet war öfwerdraget med ett grönt kläde, på hwilket mohammedanerna sitta med korslagda ben; äfwen tornet besågo wi, men kossacken, som beledsagade oss, sade, att wi icke fingo stiga ut på kanten af altanen, så att wi kunde warseblifwas af det nedanför warande folket.

På andra håll i den stora bazaren funnos franska grannlåtswaror samt fruntimmershufwudbonader jemte allt hwad man kan finna i de mest lysande bodar i Paris. Det är en märklig kontrast att komma från ett dylikt halfwildt djur med swartgult ansigte, som handlar med pelswerk, till en sirlig fransk madam, som sitter i en prydlig bod, omgifwen af siden- och sammetshattar, brokiga sidenband, sidentyger och wälluktande twåler, m. m. Wi gingo in i en bod, lockade af ett par bruna ögon i ett wackert fruntimmersansigte, der jag köpte mig 2 par handskar, en twålkula jemte flera andra småsaker. Jag wille äfwen köpa mig en finkam, men sade på tyska till Erman: ”Ich weiss nicht wie das verdammte Ding heisst auf Russisch.” Han kom icke heller ihåg det, och madamen lät oss länge försöka att göra oss begripliga på ryska. Slutligen utbrast hon med ett komiskt småleende: ”Lassen uns lieber Deutsch sprechen!” ”Jaså!” utropade wi; ”ni talar således tyska och har roat er med att plåga oss så länge med att tala ryska!” ”Ja, om ni inte hellre talar franska.” Hon berättade oss derpå, att hon war född i Frankrike och uppfostrad i en läroantalt i Metz, der hon lärt sig tyska; att hon war gift i Moskwa och hette madam Lebours, samt att hon ej fullkomligt talade ryska och ej heller wille lära det mer än som war ytterst nödwändigt. Flere i Ryssland bosatta utlänningar hylla samma föresats, hwartill jag sedermera erfor skälet, då jag i Jekatharinenburg träffade dåwarande professorn wid universitetet i Kazán, hr Kupffer, med hwilken jag några år förut hade kommit i brefwexling. Då jag nämligen